Verklighet och personangrepp

För er som tror att en tillbyggnad sker i ett bestämt antal steg, exakt och korrekt planerade från början till slut, kommer här en liten beskrivning av hur verkligheten kan se ut.

Från början fick vi ritningar gjorda av arkitekten Emma. Vi spånade tillsammans med henne fram ett första förslag över hur tillbyggnaden skulle kunna se ut. Efter några vändor blev vi nöjda, och det färdiga förslaget lämnade vi till Stadsbyggnadskontoret, där det behandlades under drygt ett års tid av en handläggare som till slut lyckades med sitt uppenbara mål, nämligen att till varje pris förhindra oss att över huvud taget få bygglov ens med omfattande ändringar av förslaget.

Här är en del av en autentisk konversation med handläggaren:

Stefan: Men precis alla som bygger till i det här området får göra på det sättet.
Handläggaren: Jag vet, det ser för jävligt ut där ute på Fältet.

Visst är det tryggt att känna att man får hjälp av proffs ibland?

Läxan vi till slut lärde oss, och gärna vidareförmedlar: Om man i ett byggärende på SBK får en handläggare vars namn starkt påminner om "Ulf Melander" finns det bara en sak att göra, nämligen byta till någon annan. Tyvärr insåg vi det för sent, och förlorade därför ett år, som definitivt kunde ha använts till något bättre.

Nåväl, bitterhet är inte särskilt kreativt. Det var bara att starta ett nytt ärende med ett något reviderat förslag. Den här gången fick vi en handläggare som visserligen också skulle kunna jobba en del på sin ödmjukhet, men efter "bara" sex månader fick vi till slut igenom vårt nya förslag i princip oförändrat.

Fasaden som vetter mot trädgården ser ut så här på våra godkända bygglovsritningar:


Fasaden enligt de ursprungliga ritningarna.

Detta kan jämföras med fasaden i äkta 3D, så långt den är klar hittills:


Fasaden i verkligheten. Skiljer sig lite från ritningen.

Den skarpögde ser att altandörr och fönster på entréplanet ser ut ganska exakt som på ritningen, men att de två fönsteröppningarna på ovanplanet skiljer sig en del. Vadan detta?

Jo, vi tittade på våra grannars motsvarande fasad, och tyckte att deras fönsterlösning kändes bra. Efter samtal med dem och noggranna kontrollmätningar fram och tillbaka på deras ovanvåning bestämde vi oss för att skaffa samma fönsterstorlek som de har där, 100 x 100 cm, istället för de 130 x 110 som ritningen visar. I praktiken skulle nämligen de större fönstren hamna alldeles för lågt och alldeles för nära vindskivorna (alltså takkanten).


Darek och Rafał flyttar fönsteröppningarna enligt våra
önskemål. Fler flyttar förestår förmodligen.

För att hitta exakt rätt placering av fönstren har vi stämt av med byggarna, och mätt och känt efter själva. Det är funderingar som "får man plats med en hylla mot den här väggen utan att hyllan sticker ut över fönsterfodret?" och "kan en säng stå här utan att hamna under fönstret?". Dessutom bör fönstermåtten överensstämma så bra som möjligt med det gamla husets motsvarande mått.

Hittills har fönsteröppningarna fått flyttas två gånger, och det kan bli mer innan allt stämmer.

Det är beslut av denna typ som i princip alltid uppstår oavsett om det gäller golv, tak, väggar, dörrar eller fönster. Från grunden och uppåt. Och så kommer det nog att fortsätta tills det är dags att börja måla.


Vy in i vardagsrummet från hallen.


Halltakssnickeri pågår.


Halltaket, nu anpassat för en dryg extra meters bredd.


Om en knapp vecka är det dags att ta bort hela denna
sida av taket. Då får vi svårt att sova i vårt nuvarande
sovrum på andra sidan väggen.


Hoppsan! Nu har vi blivit reklampelare också. Det är
förresten vår bottenplatta på bilden längst till vänster.