Igår var det vackert väder. Sommarkänsla. Och byggarna började lägga bjälklaget ovanpå källarväggarna. Så långt allt väl. Jag pratade med Hubba om hur hallen skulle byggas, eftersom det blir en liten speciallösning just där. Och då nämnde han liksom i förbigående att ytterväggarnas tjocklek blir exakt 30 centimeter. Det tog mig några sekunder att reagera, men eftersom vi har utgått från 20 centimeter, som är det mått som är inritat på vår arkitektritning, så insåg jag ganska snabbt att vi plötsligt hade förlorat 10 + 10 = 20 centimeters rumsbredd. Inte så bra, med tanke på att det inte handlar om jättestora ytor som vi bygger till.
Vi har följaktligen lärt oss en läxa till: Kontrollera så tidigt som möjligt att ritningarnas mått är rimliga.
Fanns det då ingenting att göra åt detta? Det var bara att börja ringa. Lukasz, vår kvalitetsansvarige, stod först på listan. Jag frågade om han trodde att det skulle vara möjligt att få tillstånd till att utöka tillbyggnaden på bredden med fem centimeter på varje sida. Då skulle vi ju åtminstone vinna tillbaka tio av de tjugo förlorade centimeterna. Han hade inget att invända rent principiellt, men hänvisade till Stadsbyggnadskontoret (SBK) för säkerhets skull. Jag ringde då Lisa, den ansvariga personen i vårt nuvarande byggärende. Hon hänvisade istället till Boel, den person som till slut gav oss bygglovet.
I detta läge började jag känna mig olustig till mods, eftersom samtalen med bygglovshandläggarna på SBK nästan alltid varit rent ut sagt obehagliga, från 2007 och framåt. Och inget undantag denna gång. Jag fick tag på handläggaren och lade fram vår situation på ett ödmjukt sätt, men innan jag ens hunnit tala färdigt blev jag avsnäst. Bygglovet gick minsann inte att ändra på i detta ärende, utan ett nytt ärende måste läggas upp, och vi kunde inte förvänta oss att få beslut i ett nytt ärende förrän tidigast vid årsskiftet 2009/2010.
Snabb och smidig service. Tack för det, SBK.
Eftersom vi inte hade så mycket att förlora i detta läge så bytte jag taktik, och blev arrogant (så arrogant jag nu kan bli) istället för ödmjuk. Jag ifrågasatte hennes argument till hundra procent, och sade att jag tyckte att det hon sade lät helt orimligt. Det ledde till att hon blev tveksam, och sade att det förstås inte var helt säkert att hon hade rätt. Hon hänvisade istället till sin chef, och gav mig hans telefonnummer.
När jag hade förklarat situationen för hennes chef tyckte han också att det vi begärde lät ganska rimligt. Han tyckte att det borde rymmas, som han uttryckte det, inom "skakmånen" för vårt pågående ärende, vilket jag höll med om. Han lovade att tala med handläggaren och be henne återkomma till mig.
Så nu väntar jag bara på att handläggaren skall ringa tillbaka och meddela hur det blir till slut. Man skall dock aldrig räkna med något från SBK innan man har skriftligt på det. Tro mig.
Positivt ändå: Bjälklaget är på gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar