Svarta september

September blev den utan jämförelse sämsta byggmånaden hittills.

Jag hade sett framför mig att taket och fasaden skulle vara helt klara nu. Men vi är inte i närheten än.

Vi har varit förföljda av problem. Taket var i sämre skick än väntat. Byggmaterial har slängts av misstag. Annat material har inte beställts i tid, och därför har byggarna dragit ut på byggtiden mer än nödvändigt, känns det som. För er som undrar varför det inte varit så många bilder i bloggen de senaste dagarna är förklaringen enkel: Det finns egentligen inget nytt att visa.

Idag fick jag nog.

Oktober skall bli annorlunda. Jag talade allvar med Hubba idag, och sade att material måste beställas omgående, både till dräneringen och till övervåningen. Jag sade också att jag ville ha mer folk här, för att skynda på byggtakten. Vi diskuterade igenom den tekniska lösningen för resten av stommen, och Hubba lovade att åtgärda allting vi pratat om. Jag meddelade honom att jag själv tänker ta mer aktiv del i bygget från och med nu. Det är för påfrestande att jobba hemifrån och hela tiden misstänka att allting inte går så fort framåt som det borde.

För att runda av september månad kommer här fortsättningen på låscylinderdramat:

Idag fick vi ytterligare ett brunt mjukt kuvert från Göthes AB. Den här gången hamnade det direkt i vår brevlåda, och behövde inte hämtas med avi. Glad i hågen öppnade jag kuvertet; det är en trevlig känsla när något som krånglat faktiskt reder ut sig, så jag vände ivrigt på kuvertet, och ut ramlade... en låscylinder. Som väntat. Men hur mycket jag än skakade på kuvertet kom där inga nycklar.

Jag vet inte exakt vad Göthes AB har tänkt sig att vi skall göra med en låscylinder utan tillhörande nycklar, men i morgon tänker jag ringa och fråga.

September avslutades således med ett redigt dubbelfel. Jag hoppas att detta blir kulmen på den hittills sämsta delen av byggfasen, och att allt går vår väg från och med nu.

Spånsabotage

Jag kom nyss hem från Danderyd med åtta jättesäckar kutterspån.

Då visade det sig att Darek hade varit här och fraktat bort allt vårt originalspån till återvinning. Hur många säckar som helst. (Noterat lite senare: Det lutar åt att det snarare var Norbert som fraktade bort spånet, fast han skyllde på Darek...)

Det här är första gången språkförbistringen har ställt till det. Jag var tydlig med att peka på våra egna kutterspånssäckar, säga "save this!", och fick vad jag trodde var en bekräftelse från byggarna. Men fel blev det.

Här anstränger man sig för att skaffa gammalt spån, och så försvinner allt vi hade från början. Jag ringde Hubba nyss och lät inte särskilt glad på telefonsvararen. Nu ringde han tillbaka, och sade att han kommer hit om två timmar. Men spånen lär ju inte komma tillbaka.

En paus från jobbet

Efter att, med begränsad framgång, ha försökt bearbeta Bredbandsbolaget ytterligare angående den förestående bredbandsurkopplingen kände jag mig lite allmänt frustrerad. Jag gick ett varv runt huset, och konstaterade att dräneringssituationen inte kändes bra. Hälften av Isodränet är på plats sedan ett bra tag, men byggarna hänvisar till att Hubba måste köpa mer Isodrän för att de skall kunna fortsätta.


Blå logotyp som får mig att se rött. Usch.

Jag har försökt få tag på Hubba i några dagar nu, och när han till slut hörde av sig visade det sig att han var upptagen på grund av sjukdom i familjen, och jag ville inte stressa honom i det läget.

Men man kan ju göra saker själv. Jag bestämde mig för att skjuta mitt normala arbete åt sidan ett tag och åkte och hyrde en åttakubiks skåpbil av märket Iveco på OKQ8.

Det första ärendet var alltså att skaffa Isodrän. Jag kollade mitt Excelark där jag noggrant bokför alla materialkvitton från Hubba. Det visade sig att den Isodrän vi köpt hittills var dyrare än den jag själv kunde köpa från MDT Markvaruhuset AB i Länna. Jag gav mig av dit, och införskaffade 26 kvadratmeter Isodrän av hårdhetsgrad 60.


Hyrbil. Bra till mycket.

Innan jag åkte hade jag talat med byggarna om vilket lim de behövde för att sätta upp plattorna. De använde en sorts asfaltbaserat lim som jag kände mig lite tveksam till. Och mycket riktigt, på Markvaruhuset rekommenderade de inte alls asfaltslim, utan vanligt PL 200. Alltså skaffade jag sådant också, och det var inte bara bättre utan även betydligt drygare. Sedan var jag med byggarna och övervakade deras montering med det nya limmet. När dagen var slut hade de kompletterat resten av grunden med all Isodrän. Dessutom hann de med en del rivning på förmiddagen.

Nästa ärende var till Konradssons Kakel i Bromma. För några dagar sedan kom vårt beställda källargolv dit, så jag åkte och hämtade knappt sexhundra kilo klinkerplattor. En gaffeltruck lastade på dem i Bromma, och Norbert och Rafał lastade av dem här. Ibland är det skönt att inte behöva jobba själv.

Efter en drop-in-fika på barnens skola och avnjuten sång- och dansshow gav sig Cecilia och jag sedan på resterna av vår björk med motorsåg. Har man en skåpbil skall man passa på. Vi avverkade alla grenar och lyckades köra iväg hälften av dem till Östberga återvinningscentral. Sedan var det mörkt, och dags att hämta barnen hos klasskompisarna.

Och i morgon fortsätter det. Klockan 06.30 skall jag vara i Danderyd för att hämta kutterspån. Jag har laddat med stora sopsäckar. Väl hemma igen skall resten av grenarna till Östberga, och därefter är det dags att lämna tillbaka bilen.

Sedan kan jag fortsätta jobba.

Regn

Jag tycker inte om regn. I alla fall inte just nu. Det ösregnar på vår halvfärdiga tillbyggnad, och jag ser framför mig hur fukten tränger in innanför Isodrän-skivorna, hur husets trästomme långsamt men säkert blir permanent skadad av vattnet, och hur hela tomten blir en enda kletig geggamoja.

Regnet hörs extra väl också eftersom det faller rakt mot en presenning som ligger över vårt nyöppnade tak.


Gladare än vi.

Enligt Cecilia lovar SMHI att regnet slutar vid midnatt och sedan håller sig borta ett tag. Vi får väl hoppas på det då, för nu är jag trött på regn.

Marilyn Manson

Sitter just nu och hör Marilyn Manson strömma ur byggarnas bergsprängare på ovanvåningen. Ganska passande musik att avreagera sig till, så rivningsarbetet går säkert bra. Innertaket är i princip helt borta nu, och de kvarvarande plankorna rasar ner en efter en här utanför.


Arma-goddamn-muthafuckin-geddon.

Hubba har inte återkommit efter att jag meddelade min nya syn på hur taket skall se ut. Hoppas han är med på vår nygamla idé. Apropå detta har Lukasz tipsat oss om ett bygge i Danderyd där det finns gammalt fint kutterspån att hämta. Det gäller bara att hitta ett lämpligt transportfordon, lasta det fullt med 250-litersäckar och en spade, åka till Danderyd och börja ösa.


Öppet och välventilerat.


Fin originaltapet, återfunnen någonstans långt
bakom allt annat.

Cylinderproblemet från igår skall förresten snart vara löst. Det var inte Bygglagret som gjort fel, utan någon på Göthes AB som hade misstolkat ordern. Göthes levererar tydligen låsen till Bygglagrets dörrar. Nu skall i alla fall rätt cylinder med nyckel vara på väg hit, tillsammans med ett returkuvert för den felaktiga cylindern. Vår oro för att få felaktiga altandörrar minskades härmed. Men visst, risken att det blir knas någonstans finns ju alltid.

Om bloggen inte uppdateras på ett tag beror det på att vi förmodligen blir bortkopplade från Internet snart. Vår kära bredbandsleverantör Bredbandsbolaget tycker nämligen att en sen inbetalning på knappt 180 kronor (jag skyller på det allmänna kaoset här hemma) är skäl nog att stänga av vårt bredband, skicka en tekniker för att fysiskt koppla ur alla sladdar i vårt kopplingsskåp här ute på gatan, och sedan låta oss vänta två till fyra veckor på att en ny (eller samma) tekniker skall koppla in samma sladdar för att aktivera allting igen.

Jag har försökt argumentera och säga att både vi och Bredbandsbolaget borde tjäna både tid och pengar på att urkopplingen inte genomförs, men de är mycket bestämda. Att jag sedan varit en god kund i nio års tid verkar liksom inte så viktigt.

Nåväl, om de envisas med att trilskas på det här sättet finns ju alltid YouTube att ta till för oss vanliga dödliga rättshaverister. Vi får väl se hur långt det måste gå.

Andra felleveransen

Idag hämtade jag ut ett aviserat brev på OKQ8. För stort för att gå in i brevlådan stod det på avin, fast så pass stort var det inte. Däremot var det ganska tungt, och hade tydligen kostat 54 kronor att skicka.


Tungt brev.

Innan vi öppnade det försökte vi gissa vad det kunde innehålla, men det var stört omöjligt att komma på något vi hade beställt som borde passa i ett kuvert. Alltså öppnade vi det, och ut ramlade... tre låscylindrar.

Ganska snabbt förstod vi att det måste vara låsen till våra två altandörrar, som borde levereras från Bygglagret till oss nu i veckan. Jag tittade på cylindrarna och de medföljande nycklarna, och konstaterade snart att allting inte stod rätt till. Vi hade beställt olika låsning till de två dörrarna, men alla cylindrar hade samma låsning, och nycklarna var identiska.

Nu är det kanske inte så konstigt, för vi repeterade bara orderdetaljerna ungefär tre gånger i telefon, och både vi och altandörrsäljaren var rörande överens om exakt vad vi ville ha. Men det krävs ju något mer också. Jag vet inte exakt vad, men något mer måste det vara. Tur, kanske. Och det hade vi uppenbarligen inte haft.

Inget stort problem förstås. Det lär ju inte vara så svårt för Bygglagret att skicka en ny cylinder med tillhörande nyckel. Men man blir ju lite orolig för att de skall göra något fel med själva altandörrarna också, kanske skicka dem felhängda, eller leverera enligt vår första, felaktiga order istället för den ändrade ordern. Se där, ytterligare något att oroa sig för.

Visst är det fascinerande hur svårt det kan vara med kommunikation människor emellan. Vi vet att vi har beställt det vi vill ha, och vi är ganska säkra på att den vi pratat med har förstått oss rätt. Men sedan skall han förmodligen prata med någon annan också, och den personen i sin tur prata med någon.

Någonstans på vägen skrivs allting in i en dator, och, tja, alla som någon gång har lekt viskleken vet hur det brukar gå. "Tre cylindrar, varav två med låsning A och den tredje med låsning B" blir "Två cyklar med slanglås och en varmfodrad rattmuff".

Vi skall förmodligen vara glada som fick några låscylindrar över huvud taget.

Kutterspån

Det är mitt hus och jag gör vad jag vill,
jag gör precis vad jag vill med mitt hus.
- Fritt efter Magnus Uggla

Gårdagen var intressant.

Byggarna tog ner resten av takpannorna och började riva yttertaket mot gatan. Det visade sig att isoleringen bestod av kutterspån, och inte mineralull. Det visade sig också att taket var mer välbehållet på denna sidan än på mögel-sidan.


Taket är naket.

Sedan den första paniken kring taket infann sig har vi hunnit sova några nätter, och hjärnan fortsätter som bekant att fundera även när man sover. Och när jag märkte hur pass bra taket såg ut på den här sidan föll allting plötsligt på plats.

Vi skall inte alls höja några takstolar. Och inte lägga in mineralull heller. Vi skall bara byta ut det som måste bytas ut, och sedan skall vi bygga upp taket som det såg ut förut, med samma mått på takstolarna, och använda kutterspån som isolering. Det har fungerat bra sedan 1931, och borde fungera bra även i framtiden.

Ok, vi får inte samma isoleringsvärden som i ett nybyggt hus. Men vi har aldrig upplevt att ovanvåningen är särskilt kall på vintern. Och på det här sättet slipper vi både ett stort rivnings- och uppbyggnadsarbete, samtidigt som vi inte behöver ändra husets utseende någonting vad gäller den gamla delen.

Jag har redan nämnt förslaget för Lukasz, och Hubba skall få höra det på måndag när han är tillbaka från Polen. Hoppas han också tycker att det låter bra.


Nockpanna före respektive efter högtryckstvätt.
Viss skillnad märks.

Igår åkte vi till Länna Bruk, nordost om Uppsala. Där huserar nämligen Rolf, vår egen träleverantör sedan många år. Vårt nuvarande golv är gjort av elva cm breda granplankor, och det har visat sig vara svårt att få tag på sådant golv. Bredare grangolv går att hitta, och furugolv går utmärkt att få i elva centimeters bredd, men inte gran.

Efter diverse förfrågningar runt om i landet visade det sig att Rolf var en av de få som kunde erbjuda oss något vi tror blir bra. Igår fick vi se de obearbetade stockarna och några färdigkapade delar, och vi tyckte att det såg utmärkt ut. Alltså beställde vi 70 kvadratmeter grangolv exakt enligt vår specifikation vad gäller längd, bredd och tjocklek. Det kommer att ta minst en månad för golvet att bli klart, men det kan nog passa ganska bra med tanke på de förseningar bygget hittills har drabbats av.


Cecilia inspekterar vårt nya silvergransgolv,
i obearbetad form.

Våra feltillverkade fönster har förresten levererats till oss igen. Fortfarande felaktiga, men jag och Fönsterfabriken kom överens om att det var lika bra att vi tog emot dem, så kan vi måla fönsterkarmarna och montera in dem. När fabriken sedan tillverkat korrekta bågar så får vi dem levererade, målar dem, och byter sedan ut de felaktiga bågarna. En helt ok lösning för vår del.


Felaktiga fönster i väntan på rätt bågar.

Fru Justitia

Efter samtal med tre olika jurister börjar jag nu få en ganska samlad bild av det vi kanske står inför. Och jag blir allt mer tveksam inför att dra igång något.

Det är många bedömningar som måste utfalla till vår fördel under ärendets gång, och även om allting pekar mot att det handlar om ett så kallat "dolt fel" så innebär det ändå inte att vi är garanterade att få några pengar. Många experter skall säga sitt först, och det blir sannolikt en utdragen process som inte gör någon gladare.

Jag tror att jag börjar med en lite snällare variant. Vi får se hur det går. Jag återkommer.


Rättvisan står alltid på den blindes sida,
eller hur var det nu igen?


Resten av taket försvinner.


Vår tillfälliga entré efter kraftigt regn. Och nej,
dörren stod inte öppen när det regnade.

Källarväggar och juridik

Just nu sitter Norbert sysslolös och väntar på att Darek skall komma med nya Isodrän-skivor. Denna vecka har byggarna ägnat sig helt åt källarväggarna, på både den gamla och nya husdelen, och hälften av Isodränet är uppe.


Den gamla grunden har slammats och fått en
nygjuten lutande klack.


Isodrän-skivorna på väg upp.

Nyss kom Norbert in och meddelade att vi måste röja undan allting på övervåningen eftersom de vill börja riva nu. Men Hubba har inte återkommit med någon detaljerad kostnadsuppskattning än.

Vi funderar för övrigt på om det är värt att dra igång en rättslig process vad gäller det uppenbara byggfelet med taket. De förra ägarna bodde här mellan 1997 och 2000, och taket byggdes om år 1990. Vi köpte huset av dem för nio och ett halvt år sedan, och har garanti mot dolda fel i tio år. Vi har alltså möjlighet att processa, men det känns inte direkt roligt att göra det. Det är ju inte de förra ägarnas fel att det ser ut som det gör, men det är vår enda chans att få ekonomisk kompensation för felet som ändå finns där.

Ångest, förstås. Hur man än gör så gör man fel, moraliskt och känslomässigt. Pandoras ask är öppnad.


Entréplanet under uppbyggnad i Google SketchUp.
Lättare än att bygga i verkligheten, jag lovar.

Björken är död

Oron igår var befogad. Vad gällde regn och läckage alltså. Det fortsatte regna i flera timmar, och den plats vi trodde var säker var inte det. Den nya källardelen som ligger under det nya taket är skyddad mot vatten direkt uppifrån, men inte från sidan. Och visst, vi får skylla oss själva. Man kan ju ställa sina kartonger på en lastpall till exempel.


Så här ser en flyttkartong ut när den stått i vatten
ett tag. Tack, då vet vi det.

Idag kom trädfällaren Christer och tog hand om björken. Och nu är det gjort. Björken står där inte längre. Den ligger på marken, skivad i 30-centimetersdelar, lämpliga för upphuggning av braskaminsved.


Såg och sele. Nödvändiga verktyg för en trädfällare.

Trädfällaren var så snabb att jag knappt hann ställa upp stop motion-kameran, men vi bjuder ändå på en filmatisering av björkens sista tid i livet.


Björken försvinner - The Movie.


Efterarbete.


Varför vi i tillbyggnadsbranschen hatar
kombinationen lera och regn.

Regn, mögel och krishantering

Jag sitter och lyssnar till regnet som slår mot presenningen över taket. Ljudet av regn brukar normalt vara vilsamt, men nu undrar jag mest om det läcker in någonstans där det inte borde.

Det var ett tag sedan jag skrev sist, och det beror på att vi ägnat oss åt krishantering här hemma. Det känns som om alla små och stora delprojekt bara drar iväg och aldrig kommer till avslut. Stora jordhögar ligger fortfarande kvar. Det är uppgrävt kring hela huset. Taket är bara delvis klart, och det kommer att dröja länge än innan allt sitter ihop. Fasadbygget har inte påbörjats. Arbetet med yttertrappan har heller inte kommit igång. Men strömmen av pengar fortsätter förstås oavbrutet att rinna iväg från oss.

Lukasz, vår kvalitetsansvarige, tyckte samma sak som Hubba, nämligen att våra nuvarande takstolar var värdelösa på alla sätt, och måste bytas ut. Tydligen har någon av de tidigare ägarna tagit bort det kutterspån som från början användes som tak- och väggisolering. Spånet i vårt hus ersattes istället med någon typ av mineralull, och sedan spikades taket ihop igen. Detta var uppenbarligen ingen bra lösning. Det hade behövts både någon sorts inplastning och en luftspalt för att förhindra fuktproblem.


En bit av yttertaket från insidan. Mögligt värre.

Med den halvdana mineralullslösningen har fukten inte tillåtits vandra på rätt sätt genom taket, utan har istället lagt sig närmast yttertaket, där den har lockat till sig både mögel och insekter, som har börjat kalasa på träet i takstolarna och därmed försvagat dem rejält.

Så vad blir då rådet till oss? Enkelt: Riv hela skiten och börja om på nytt.

Något mer nyanserat låter det så här: Tag bort takpannorna från ovanvåningen. Tag bort yttertaket, all mineralullsisolering och innertaket (innerväggarna på ovanvåningen). Tag sedan bort alla takstolarna och hela vår befintliga takkupa. Riv ner alla mellanväggarna utom husets sidofasader och en innervägg som skall bära de nya limträbalkarna. Bygg sedan upp hela övervåningen igen, fast denna gång med tio centimeter tjockare takstolar. Låt vindskivorna följa med tio centimeter uppåt. När det nya taket är klart måste sedan hela den gamla fasaden rivas ner och en ny fasad sättas upp, eftersom den gamla fasaden plötsligt är tio centimeter för kort runt hela huset.

I början av veckan skall Hubba återkomma med en uppskattning av vad detta kalas kommer att kosta.

Och i morgon bitti kommer en trädfällare och sågar ner vår björk.

Vad är det vi gett oss in på egentligen?


Syns det att detta är ett fönster som inte skall bli
ett fönster? Åtminstone inte just nu.


Bortklippt scen från filmen "Alien"? Nej, det är Norbert som
slipar grunden inför slamning, gjutning och dränering. Det fina
gråa dammet finns numera överallt, både inomhus och utomhus.

Yttertaket

Nu har vi trängt ihop oss i ett rum och kök i huset. Det funkar väl ok än så länge, men fråga oss igen om en månad så får vi se.

Idag öppnade byggarna taket, och domen blev inte nådig. De gamla takstolarna ser ganska trötta ut, och de är förstärkta på ett lite underligt sätt, förmodligen i samband med en mindre tillbyggnad någon gång på 80-talet. I morgon skall vår kvalitetsansvarige komma hit och göra en bedömning av läget. Det värsta som kan hända är förmodligen att vi måste ta bort hela det gamla taket och takstolarna och bygga upp allting på nytt igen.


Öppet tak med trötta takstolar. Vi börjar för övrigt själva
känna oss ganska utmattade vid det här laget.

Det känns som om allting är öppet och hängande just nu, både bildlikt och bokstavligen, och vi längtar efter att åtminstone någon del av projektet skall kunna slutföras. Vi har fått veta att fasaden inte kommer att hinna målas i år, eftersom luftfuktigheten börjar bli för hög för målningsarbete utomhus i oktober. Det bästa vi kan hoppas på är att grundmålningen blir klar i höst, så får vi måla resten någon gång i vår.


En gammal limträbalk kan anas där bakom.
Den ger stadga istället för den takstol som tagits bort.


Risig takstol i närbild.

Idag kom Cecilia hem från kakelbutiken Fired Earth, där hon hade gått på känsla och hittat förslag till hallklinkers och badrumsmosaik. Mosaiken kostade 6 800 kronor per kvadratmeter, Klinkerplattorna bara 2 000 kronor.

Någon som har en extra miljon liggande och inte behöver den? Hör av er i så fall!

Stureby Snickeri

För några år sedan designade och byggde vi en köks-ö. Det krävdes några speciella virkeskapningar eftersom vi ville få plats med en mikrovågsugn och lite annat i konstruktionen. Jag tyckte det var bäst att anlita en snickare för kapningarna, och då letade jag runt lite och beslutade mig för att ringa till Stureby Snickeri. Där jobbade två erfarna herrar som ordnade sågningen på någon dag till ett bra pris. De jobbade främst med möbelsnickeri åt skolor i Stockholmsområdet och hade mycket att göra, men de hade inget emot att hjälpa till med den här typen av mindre uppdrag.


Egendesignad köks-ö. Jag sitter där och skriver
detta blogginlägg på datorn.

Några år senare försökte jag åter kontakta snickeriet för att få hjälp med ett annat liknande jobb. Då fanns företaget inte längre kvar. Jag fick tag på en av de två som hade arbetat där, och han berättade att alla skolor plötsligt hade slutat anlita dem eftersom det ställdes krav på någon typ av ramavtal som de inte hade. Följden blev att de, från att ha haft hur mycket arbete som helst, inte längre hade jobb nog för att kunna driva verksamheten vidare.

De hade inget annat val än att lägga ner snickarverkstaden och dra sig tillbaka. En av dem hade lagt verktygen på hyllan helt och hållet, men den andre, Tom, gjorde fortfarande mindre jobb i sin källare hemma. Jag fick hans telefonnummer, ringde dit, och visst kunde han hjälpa till.

Han har fortfarande kvar sin källarverkstad i Tallkrogen, och idag åkte jag dit med fem innerdörrar för att få dörrlås infrästa. Dörrarna har hittills genomgått färgborttagning, grovslipning, kapning, limning, spackling och viss finslipning i Tyresögaraget, och nu är det alltså dags för låsen att komma på plats. Nästa vecka skall det arbetet vara klart, och då skall dörrarna tillbaka till Tyresö för slutlig spackling, slipning och målning. Sedan är de klara för montering.


Taket breder ut sig.

Här hemma blir huset större och större. Nu är halva tillbyggnadens tak täckt av spont och regnsäker takpapp. Idag tog byggarna bort alla takpannor från den taksida som skall öppnas. I morgon eller i övermorgon börjar de ta bort taket. Vi har redan utrymt hela övervåningen, så det är fritt fram för byggarna att sätta igång.


En takkupa tar form.


Det hängande elementet är kvar.
Nu med lite extra stöd underifrån.

Första felleveransen

Nyss kom en stor transportbil hit. Vi väntar på både fönster och altandörrar, och det visade sig vara fönstren från Fönsterfabriken. Glad som en åttaåring på julafton stod jag och väntade medan chauffören rullade fram två fönster på en pall. De var jättefina, men tyvärr såg de inte alls ut som de fönster vi beställde för två månader sedan.

Lite typiskt, eftersom jag själv åkte upp till Märsta och beställde fönstren över disk. I sådana här fall undviker jag Internet-beställningar just för att det inte skall finnas någon risk för felleveranser. Dessutom har Fönsterfabriken inte världens bästa webbsite, just för att det saknas bilder på de fönster man kan beställa. Men det hjälpte tydligen inte att tala med en levande person heller. De hade lyckats skriva av mitt telefonnummer fel också, så transportfirman fick inte tag på mig före leveransen, utan chansade på att någon skulle vara hemma.

Nyss ringde Johan från Fönsterfabriken tillbaka och konstaterade att fönstren var beställda med två spröjs i varje ruta, istället för en spröjs, som det skulle ha varit. Konstigt, eftersom jag till och med pekade på rätt fönster i deras butik i Märsta. Hur som helst sade han att det skall gå att ordna till detta utan alltför lång väntan. Hoppas det stämmer.

Igår kom i alla fall våra båda ytterdörrar, och de verkade se ut som de skulle. Kanske säkrast att kolla allting en gång till för säkerhets skull...


Bakom plasten anas en Pi från Swedoor.
Med rätt mått, tack och lov. Eller?

Byggarna jobbar vidare med stommen, och nu har de första takstolarna kommit på plats. I morgon skall taket öppnas in mot den gamla husdelen, och sedan får vi leva utan tak i cirka två veckor enligt planeringen. Hela familjen kommer då att bo i en etta med kök, nämligen vårt vardagsrum. I praktiken kommer vi att få bo på det sättet i minst en månad till, eftersom vi inte kan flytta upp till sovrummet igen förrän alla ytarbeten är klara, och det lär dröja ett tag.


Takstolar på gång.

Shurgard och säkringar

Igår hyrde jag ännu ett förrådsutrymme hos Shurgard i Årstaberg, eftersom vi redan fyllt det första. Vi stuvade iväg åtta flyttkartonger till det nya förrådet igår, och ytterligare åtta idag. Och fler lär det bli.

Vi har nämligen börjat tömma barnens rum, alltså det som kommer att bli mitt och Cecilias sovrum när tillbyggnaden är klar. Lego i mängder, bilar, maskeradsaker, fler bilar, Yu-Gi-Oh-kort, Pokémon-grunkor, ännu fler bilar, och någon enstaka McDonald's-leksak vi inte lyckats slänga. Allting har packats ner i kartonger och körts iväg. Någon gång under nästa vecka skall byggarna bryta igenom taket och väggen till barnens rum, och då måste det vara tomt.


Så här tomt har det inte varit här sedan vi flyttade in.

Vi har lyckats ganska bra med packningsarbetet så långt. Vissa Lars Norén-tendenser dyker förstås ibland upp hos både Cecilia och mig, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att vi lever ett ganska pressat liv i detta skede av projektet. Det är bara att se till att rida ut alla stormar nu när det bara återstår två månader av byggtiden. Eller tre. Eller... nå, vi får se.


Ut med det bara!


Delar av familjen poserar vid kartongerna.

Nu har jag återställt en säkring för tredje gången på tio minuter. Tvättmaskinen och torktumlaren sitter under byggtiden på samma säkring som badrummets värmegolv och hårtork, och om två så pass energislukande aktiviteter sätts igång samtidigt så går proppen direkt. Tur att vi inte har gamla smältproppar, utan moderna återställningsbara automatsäkringar, annars skulle det bli dyrt.


Gammal smältpropp


Modern återställningsbar automatsäkring

Verklighet och personangrepp

För er som tror att en tillbyggnad sker i ett bestämt antal steg, exakt och korrekt planerade från början till slut, kommer här en liten beskrivning av hur verkligheten kan se ut.

Från början fick vi ritningar gjorda av arkitekten Emma. Vi spånade tillsammans med henne fram ett första förslag över hur tillbyggnaden skulle kunna se ut. Efter några vändor blev vi nöjda, och det färdiga förslaget lämnade vi till Stadsbyggnadskontoret, där det behandlades under drygt ett års tid av en handläggare som till slut lyckades med sitt uppenbara mål, nämligen att till varje pris förhindra oss att över huvud taget få bygglov ens med omfattande ändringar av förslaget.

Här är en del av en autentisk konversation med handläggaren:

Stefan: Men precis alla som bygger till i det här området får göra på det sättet.
Handläggaren: Jag vet, det ser för jävligt ut där ute på Fältet.

Visst är det tryggt att känna att man får hjälp av proffs ibland?

Läxan vi till slut lärde oss, och gärna vidareförmedlar: Om man i ett byggärende på SBK får en handläggare vars namn starkt påminner om "Ulf Melander" finns det bara en sak att göra, nämligen byta till någon annan. Tyvärr insåg vi det för sent, och förlorade därför ett år, som definitivt kunde ha använts till något bättre.

Nåväl, bitterhet är inte särskilt kreativt. Det var bara att starta ett nytt ärende med ett något reviderat förslag. Den här gången fick vi en handläggare som visserligen också skulle kunna jobba en del på sin ödmjukhet, men efter "bara" sex månader fick vi till slut igenom vårt nya förslag i princip oförändrat.

Fasaden som vetter mot trädgården ser ut så här på våra godkända bygglovsritningar:


Fasaden enligt de ursprungliga ritningarna.

Detta kan jämföras med fasaden i äkta 3D, så långt den är klar hittills:


Fasaden i verkligheten. Skiljer sig lite från ritningen.

Den skarpögde ser att altandörr och fönster på entréplanet ser ut ganska exakt som på ritningen, men att de två fönsteröppningarna på ovanplanet skiljer sig en del. Vadan detta?

Jo, vi tittade på våra grannars motsvarande fasad, och tyckte att deras fönsterlösning kändes bra. Efter samtal med dem och noggranna kontrollmätningar fram och tillbaka på deras ovanvåning bestämde vi oss för att skaffa samma fönsterstorlek som de har där, 100 x 100 cm, istället för de 130 x 110 som ritningen visar. I praktiken skulle nämligen de större fönstren hamna alldeles för lågt och alldeles för nära vindskivorna (alltså takkanten).


Darek och Rafał flyttar fönsteröppningarna enligt våra
önskemål. Fler flyttar förestår förmodligen.

För att hitta exakt rätt placering av fönstren har vi stämt av med byggarna, och mätt och känt efter själva. Det är funderingar som "får man plats med en hylla mot den här väggen utan att hyllan sticker ut över fönsterfodret?" och "kan en säng stå här utan att hamna under fönstret?". Dessutom bör fönstermåtten överensstämma så bra som möjligt med det gamla husets motsvarande mått.

Hittills har fönsteröppningarna fått flyttas två gånger, och det kan bli mer innan allt stämmer.

Det är beslut av denna typ som i princip alltid uppstår oavsett om det gäller golv, tak, väggar, dörrar eller fönster. Från grunden och uppåt. Och så kommer det nog att fortsätta tills det är dags att börja måla.


Vy in i vardagsrummet från hallen.


Halltakssnickeri pågår.


Halltaket, nu anpassat för en dryg extra meters bredd.


Om en knapp vecka är det dags att ta bort hela denna
sida av taket. Då får vi svårt att sova i vårt nuvarande
sovrum på andra sidan väggen.


Hoppsan! Nu har vi blivit reklampelare också. Det är
förresten vår bottenplatta på bilden längst till vänster.

Entréplanets stomme klar

Nu är stommen en bra bit på väg. Hela entréplanet är klart, och byggarna har börjat förbereda för bygget av övervåningen. Allt virke skall finnas på plats redan, och de närmaste dagarna börjar nog konstruktionen av takstolarna.


Plats för ytterdörr, altandörr och vardagsrumsfönster.
Nu kan man gissa hur det kommer att se ut om ett tag.

Byggarna har spikat fast det mesta av hallens lutande undertak, så redan nu börjar vi ana hur hallen kommer att se ut och kännas.

En mycket positiv sak med Hubba och hans gäng är att ingenting någonsin verkar hopplöst. De gånger vi har undrat över en alternativ lösning eller velat ändra något, så har Hubba sagt "inga problem", och sedan har han löst problemet, antingen på egen hand med sina gubbar eller genom att vi har spånat fram en lösning gemensamt. Precis som vi anade innan vi började så har det uppstått ett antal situationer där vi vill göra mindre avsteg från ritningarna, eller märkt att något har känts onödigt komplicerat, eller bara känt att vi vill göra på ett lite annat sätt än vi tänkte från början. Hubba är nästan alltid på glatt humör och ser snabbt möjligheterna att komma vidare.

Idag kom vi till exempel på att vi glömt meddela byggarna att vi vill bygga ut halltaket en dryg meter så att det täcker ytterdörren och övre delen av trappan. Undertaket var redan monterat när vi kom hem, och när vi såg det blev vi oroliga att det skulle krävas en jätteinsats för att förlänga taket. Men både Hubba och hans snickare menade att det varken skulle vara särskilt svårt eller ta lång tid att ordna det, det var bara att förlänga en balk här och lägga till en mindre balk där, så var det i princip klart. Vi tackar för det och hoppas att det är lika enkelt som det låter!


Hallens riktiga tak börjar komma på plats.


Rafał kikar in.

Fyrahundra kilo stålbalk

Idag tog jag en paus från mitt ordinarie arbete och passade på att jobba lite med våra innerdörrar som nu är skeppade till Farmor och Farfar i Tyresö. Det blir limning, spackling och målning av de flesta dörrarna. Fina skall de bli.

Tidigt i morse kom vår stålbalk. Fyrahundra kilo tung, och vackert röd. Det känns lite konstigt att lägga på en sådan tyngd på huset, men meningen är ju att allting skall bli mer stabilt, så vi får väl hoppas att det fungerar som det är tänkt.


Vår H-balk. Undrar förresten varför det heter just H-balk.
Hmm... vänta, jag kommer snart på det...


Balken lastas av.

Byggarna hade ingen speciell lyftanordning för att få balken på plats. Den skulle ligga mitt i golvbjälklaget för andra våningen, så det gällde att få upp fyrahundra kilo två och en halv meter upp i luften. De löste det galant, vilket kan beskådas nedan.


Fyra Män och en Balk - The Movie.

Medan jag skriver detta håller byggarna på att montera resten av bjälklaget med stöd av stålbalken. Det känns som att det har hänt en hel del idag, men så har det ju varit många här och jobbat också. Projektet går i alla fall framåt, och det är ju det vi vill.

Pandora, fan och andra väsen

Att bygga till ett hus som är nästan åttio år gammalt är inte lätt på något sätt.

När vi påbörjade projektet visste vi att det skulle uppstå många frågor och krävas många beslut. En tillbyggnad är väl ett av de större projekt man kan ge sig på över huvud taget, och nu har vi verkligen tagit fan i båten. Och kommit en bra bit ut på sjön dessutom.

De senaste dagarna har det hänt en hel del, och jag har helt enkelt inte haft tid att sätta mig och blogga om allting eftersom det har varit diskussioner, beslut, ångest, undran, lättnad, och sedan har allting börjat på nytt igen, fast i någon annan del av projektet. Att dra igång ett byggprojekt av den här digniteten är som att öppna Pandoras ask. Massor av fasor uppenbarar sig, men längst ner i botten finns ändå hoppet kvar.

Så vad hände med vårt bjälklag som var 2,5 centimeter för högt? Jo, längst ner hade byggarna lagt en regel som var 4,5 centimeter tjock. Jag frågade om det var möjligt att på något sätt byta ut den mot en regel eller planka som var hälften så tjock istället. Hubba konfererade med sin snickare, och efter ett tag gick de med på att byta ut hela botten av bjälklaget.

Bytet gjordes genom att bjälklaget lossades bit för bit, en sektion lyftes, den tjocka regeln slogs bort, och en tunnare regel lades dit. Låter enkelt, eller hur? Det var det inte.


Bjälklag med tjock underregel. Cirka 2,5 centimeter för högt.


Bjälklag med tunn underregel. Cirka 2,5 centimeter lägre.

När så bjälklagshöjden var åtgärdad var det dags för nästa överraskning. På måndag skall vi få en stålbalk levererad. Den är drygt fem meter lång, och väger 400 kilo. Stålbalken är förstås ingen överraskning eftersom den funnits med i konstruktionsritningarna från början. Idag rev byggarna balkongen och trappan dit eftersom det snart är dags att bygga nästa bjälklag, alltså det som skall utgöra entréplanets tak och övervåningens golv. Mitt i detta bjälklag skall stålbalken sitta, för att hjälpa till att bära övervåningen och stötta takstolarna.

Hubba kontrollmätte entréplanets takhöjd, blev lite fundersam, kontrollmätte igen, och meddelade oss sedan att takhöjden kommer att bli sju centimeter lägre än vad den är i den gamla delen av huset. 2,33 istället för 2,40.

Jag och Cecilia tittade på varandra med stigande missmod. Varför måste det vara så här hela tiden? Och samtidigt visste vi ju att dagens bjälklag har helt andra dimensioner än vad som var brukligt på 30-talet. Men 2,33 i takhöjd? Kunde det verkligen vara rimligt? Vi konfererade med Hubba, som började fundera på eventuella ändringar i konstruktionen för att förbättra takhöjden. Jag kom att tänka på våra bekanta Hultmans en bit bort på Enskedefältet, som gjort precis motsvarande tillbyggnad på ett nästan identiskt hus för några år sedan. Efter ett telefonsamtal dit blev jag raskt inbjuden för att inspektera deras tillbyggnad.

Och gissa takhöjden på deras tillbyggda entréplan? Just det: 2,33. Snickarna hade gjort ett modernt bjälklag, och då blev det så. Och jag måste medge att jag aldrig tyckt att deras takhöjd känts särskilt låg.

När jag kom tillbaka hade Hubba ändå funderat ut ett sätt att få upp takhöjden till cirka 2,38. Det skulle innebära tätare centrumavstånd mellan golvbalkarna, som då dessutom måste göras något lägre än vad som var tänkt från början. Det fanns bara en uppenbar nackdel med detta: Stålbalken, som då måste bli cirka fem centimeter tunnare, är redan beställd och kapad, och därmed köpt. Till det facila priset av sextusen kronor plus moms. Men vi vill ändå prioritera rumskänslan, och då får det väl vara värt ett visst ekonomiskt lidande. Om inte Hubba lyckas avyttra balken på något klurigt sätt förstås. Hör gärna av er om ni behöver en stadig H-balk!

Men händer det inget bra då? Jodå, stommen är på väg upp, sakta men säkert.


Stomme på gång.


Var är balkongen?


Trappa nummer ett har tjänat ut, och ersatts av
trappa nummer två, som bär av neråt.

Och idag var jag iväg till Farmor och Farfar med två dörrar som vi skall renovera i deras garage. Medan vi fikade visade Farmor ett fotoalbum från sent 30-tal, och lite gamla tidningsklipp som var relaterade till Enskedefältet, där hon bodde under större delen av sin barndom.


Farmor (min mamma, till höger i bild) vid plaskdammen i Vårflodsparken, anno 1938.


Bombflyg över Enskedefältet, samma år.


Det var inte alltid bättre förr. Särskilt inte när det regnade. Tidningsklipp från 1972.