Nu har dräneringsutgrävningen börjat. I och med detta kan vi inte längre använda vårt vardagsrumsfönster som ytterdörr, utan vi måste krypa över köksbänken, genom köksfönstret, pressa oss förbi en schersmin ner på en stege, och efter ett smidigt hopp över grävskopans ena skyffel är vi slutligen ute.
Man blir faktiskt lite villrådig i sitt eget hus när in- och utgångarna flyttas hela tiden. Ibland måste man gå ner i källaren och hämta eller lämna något genom ett fönster, och ibland är trätrappan på plats, och då får man snällt gå upp på övervåningen för att kunna komma ner på marken igen.
Köksingången.
Lika bra att gräva upp allting när vi ändå håller på...
Jag måste erkänna att jag kände mig lite dubbel inför att dränera om den gamla husdelen också. Dräneringen av tillbyggnaden var ju nödvändig att göra, men den gamla dräneringen hade vi inget jättestort skäl till att ge oss på egentligen, förutom att den var gammal, gissningsvis 26 - 27 år. Men annars har vi inte märkt några problem med källaren som skulle kunna bero på dålig dränering.
Därför var det på sätt och vis ganska skönt att se hur det såg ut när grävningen väl började. Den Isodrän som skyddade källarväggarna var nämligen bara fem centimeter tjock, och nuförtiden använder man alltid tio centimeter. Dessutom var Isodränen på sina ställen så sliten att väggarna syntes igenom den.
Det är alltid skönt att inse att man förmodligen fattat rätt beslut, särskilt när det är mycket pengar inblandade.
Gammal Isodrän (det är dock grävskopan som har vält ner den
från väggen; det är inte riktigt så illa som det ser ut...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar