Rötbalken är bortsågad och huset står fortfarande kvar. Den slutliga versionen av stödbalkar blev ett mellanting mellan de två ursprungliga förslagen, och uppenbarligen fungerar det tillräckligt bra. Hittills i alla fall.
Vi har fått en ny balk utan röta, och under denna balk muras det just nu upp en vägg av lecablock i samma tjocklek som de gamla källarväggarna. De befintliga dörröppningarna i väggen ville vi flytta en bit för att de skulle passa den nya planlösningen, och därför blev det lättare att helt enkelt (nåja) ta bort den gamla väggen och mura upp en ny.
Rötbalken är utbytt, den gamla källarväggen är borttagen,
och nu får vi en ny, stabil källarvägg med öppningar på rätt ställen.
När vi talat med andra som har gjort större arbeten på sitt hus får vi ofta höra att de åkt iväg i några veckor och låtit hantverkarna jobba på själva. Jag skulle knappast våga göra så. Oavsett hur duktiga hantverkarna är dyker det nämligen upp småfrågor och beslut hela tiden. Många av dessa är mindre viktiga, men andra beslut kan påverka slutresultatet högst märkbart. Det är ju trots allt bara vi som vet hur vi har tänkt oss det färdiga huset, och ibland kan det innebära att en teknisk lösning inte är idealisk från byggarnas perspektiv, men ändå är tillräckligt bra och dessutom uppfyller våra önskemål bättre än den tekniskt/logiskt sett bättre lösningen skulle gjort.
Det senaste sådana beslutet var att vi valde att behålla en "klack" där den gamla bottenplattan möter den nya. Det innebär att källarväggen hamnar ungefär en decimeter in på den gamla, högre, bottenplattan, så att det alltså ser ut som om vi har ett 10 centimeter djupt och 35 centimeter högt trappsteg längs med väggen mellan det gamla huset och tillbyggnaden. Byggarna skulle hellre ha använt tjockare lecablock och fått klacken att försvinna helt, men vi behåller hellre klacken och får en totalt sett större rumsvolym. Om ni besöker oss när huset är klart kommer ni att förstå hur vi tänkt.
Vi har haft otrolig tur vad gäller dörrar den senaste tiden. Dels fick vi ju ändra våra felaktiga beställningar, dels har vi hittat passande innerdörrar. Våra goda vänner Jocke och Cela är i planeringsfasen inför en egen tillbyggnad, och när vi var där på besök såg vi en innerdörr som låg på gräsmattan och såg ensam ut. Efter närmare inspektion visade det sig att både stil och mått stämde utmärkt med de dörrar vi är på jakt efter, och då tyckte vännerna att vi hade bättre nytta av dörren än de hade. Tackar för det! Samma dag var jag ute på Blocket och hittade fyra 30-talsdörrar till salu i Djursholm. Stil och mått var även här alldeles rätt, så det var bara att ge sig iväg och hämta dem. I och med det har vi fått tag på nästan alla dörrar vi behöver.
Originaldörrar från 30-talet, exporterade från Djursholm
till Enskede.
För många år sedan lyckades vi komma över ett antal fönsterbågar från ett annat hus här på Enskedefältet. Idag kom vår rutinerade fönsterspecialist Janne hit och tog med sig två av fönsterbågarna samt ett källarfönster och nyinköpt virke till en fönsterkarm. Han skall bygga en ny karm samt renovera och måla fönsterbågarna och källarfönstret med linoljefärg. Vi vet sedan tidigare att det blir ett bra resultat eftersom han renoverat alla våra andra fönster.
Jag riggade vår GardenWatchCam för någon vecka sedan, för att dokumentera hela murningsprocessen och borttagningen av rötbalken. När jag igår hämtade kamerans USB-minne för att titta på resultatet visade det sig att kameran hade slutat filma redan dag 1, precis innan murningsarbetet började. Efter lite felsökning kom jag fram till orsaken: Batterierna i kameran hade tagit slut. Okej, då vet vi ungefär hur länge kameran kan jobba utan tillsyn. Synd bara att vi lärde oss det just nu. Men den motgången är väl ändå av typen i-landsproblem. Här nedan kan ni i alla fall se en snabbversion av materialupplägget innan murningen började. Hur själva murningen gick till får ni tänka er själva. :)
Materialupplägg inför källarväggsmurningen.
Grannens katt Tigris inspekterar bygget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar