Avloppsskräck och dörrglädje

För ett par veckor sedan rensade jag avloppet i källarbadrummet, som en del av den normala städningen. Därför kändes det lite konstigt att jag efter ett par minuters dusch idag insåg att vattnet inte rann undan som det borde. När jag hade tänkt efter ett tag blev jag lite orolig, och avslutade duschandet så snabbt jag kunde.

Och oron var befogad. Det visade sig nämligen vara samma problem med badkarets avlopp, och vattnet i duschen stod kvar på en nivå högt över avloppskanten. Vi kunde se hur vattnet stod och guppade upp och ner på ett oroväckande sätt.

Badrummets avlopp är den sista anhalten innan det samlade smutsvattnet lämnar huset och rinner ut i det kommunala avloppet. Och avloppsröret utanför huset blev framgrävt i förrgår. Kanske inte så svårt att gissa vad som har hänt då, eller hur? Ett snabbt samtal med Hubba bekräftade att grävaren hade gett röret en smäll, att allting ändå hade sett ok ut, men uppenbarligen inte var det. Hubba lovade att komma hit direkt i morgon bitti och lösa problemet. Vi hoppas på det bästa.

Men vad gör man när man inte längre får använda sina avlopp? Allt vatten som hamnar i avloppet höjer vattennivån i rören i källaren, vilket kan leda till en vattenkatastrof. Alltså: Inga toabesök, ingen dusch, ingen disk, inget okynneshällande ur vattenkranen. Vi kan intyga att det blir lite krångligare att leva då.

Det viktigaste i ett sådant läge är att man har förstående vänner. Jocke och Cela i Stureby tyckte att frågan "Kan vi komma över till er och duscha?" var helt rimlig. Vi tackar för det, och för gott kaffe. De är själva precis i början av en tillbyggnadsfas, så vi är rädda att vi inte direkt får dem att längta efter sin egen byggstart. Men allt blir ju bra till slut, det är i alla fall vad vi hoppas...


Vår mardröm i natt?

Men det finns ljuspunkter i tillvaron. Någon som minns våra dörrshoppingrundor för ett tag sedan? Vi tänkte själva renovera dörrarna i trädgården under sommaren, men som några kanske har märkt så har vädret inte varit det bästa för sådana aktiviteter.

Idag satt vi och spånade om hur vi skulle kunna ta tag i dörrproblemet, och då föddes idén om att kontakta mina föräldrar Thore och Elisif, som bland annat har ett alldeles eget garage. De visade sig tycka att det var en utmärkt idé att använda garaget som tillfällig dörrenoveringsverkstad, och i glädjen över detta lyckades jag och Cecilia skrapa, slipa och målartvätta en hel dörr, som nu väntar på att bli skeppad till Tyresö för vidare behandling. Tack för det!