Sista augusti

Klockan är 9.30 den sista augusti, och avloppet fungerar igen. Puh.

Under dagen vi levde utan fungerande vattentransport insåg jag att avsaknad av el är ett totalt i-landsproblem jämfört med avsaknad av vatten, åtminstone sommartid. Man kan lätt börja fundera kring kostnaderna. El kostar ju löjligt mycket, men vatten nästan ingenting. Och ändå är det vattnet som håller oss levande och friska. Det är nyttigt att drabbas av små kontrollerade katastrofer ibland, man blir hälsosamt filosofisk märker jag. :)


Före: Inte bra.


Efter: Bättre.

Nu har Hubbas gubbar börjat lägga upp byggmaterial på tomten. Bjälklaget är på gång inom kort, och vi hoppas att stomresningen kan börja ganska snart efter det.

Juli månad ägnades åt grundläggning, augusti åt källarplanet. Hur långt räcker september för resten av huset tro? Vi längtar efter att hela den yttre delen av huset skall bli klar. När tak, väggar, fönster och dörrar är på plats kan vintern gärna komma. Arbetet inomhus känns mycket enklare på något sätt, även om det också kommer att ta sin tid. En viktig skillnad är att vi själva kommer att kunna hjälpa till med inomhusdelarna. Jag kommer förhoppningsvis att kunna göra en hel del elarbeten själv, och när det kommer till slipning och målning står vi beredda.


Delar av vårt nya bjälklag, i omonterad form.

Nu åkte skåpbilen iväg, förmodligen för att hämta nästa omgång byggmaterial. Förutom bjälklaget skall en källartrappa gjutas, och dränering och ett nytt avlopp skall sättas på plats.

Avloppslösningen blir tyvärr krångligare än jag hade hoppats eftersom fallet ut mot gatan inte blir tillräckligt stort för att vattnet skall kunna avledas av sig självt. Därför måste vi ha någon typ av pumplösning, som innebär större utgifter och fler maskiner som kan gå sönder.

Avloppsskräck och dörrglädje

För ett par veckor sedan rensade jag avloppet i källarbadrummet, som en del av den normala städningen. Därför kändes det lite konstigt att jag efter ett par minuters dusch idag insåg att vattnet inte rann undan som det borde. När jag hade tänkt efter ett tag blev jag lite orolig, och avslutade duschandet så snabbt jag kunde.

Och oron var befogad. Det visade sig nämligen vara samma problem med badkarets avlopp, och vattnet i duschen stod kvar på en nivå högt över avloppskanten. Vi kunde se hur vattnet stod och guppade upp och ner på ett oroväckande sätt.

Badrummets avlopp är den sista anhalten innan det samlade smutsvattnet lämnar huset och rinner ut i det kommunala avloppet. Och avloppsröret utanför huset blev framgrävt i förrgår. Kanske inte så svårt att gissa vad som har hänt då, eller hur? Ett snabbt samtal med Hubba bekräftade att grävaren hade gett röret en smäll, att allting ändå hade sett ok ut, men uppenbarligen inte var det. Hubba lovade att komma hit direkt i morgon bitti och lösa problemet. Vi hoppas på det bästa.

Men vad gör man när man inte längre får använda sina avlopp? Allt vatten som hamnar i avloppet höjer vattennivån i rören i källaren, vilket kan leda till en vattenkatastrof. Alltså: Inga toabesök, ingen dusch, ingen disk, inget okynneshällande ur vattenkranen. Vi kan intyga att det blir lite krångligare att leva då.

Det viktigaste i ett sådant läge är att man har förstående vänner. Jocke och Cela i Stureby tyckte att frågan "Kan vi komma över till er och duscha?" var helt rimlig. Vi tackar för det, och för gott kaffe. De är själva precis i början av en tillbyggnadsfas, så vi är rädda att vi inte direkt får dem att längta efter sin egen byggstart. Men allt blir ju bra till slut, det är i alla fall vad vi hoppas...


Vår mardröm i natt?

Men det finns ljuspunkter i tillvaron. Någon som minns våra dörrshoppingrundor för ett tag sedan? Vi tänkte själva renovera dörrarna i trädgården under sommaren, men som några kanske har märkt så har vädret inte varit det bästa för sådana aktiviteter.

Idag satt vi och spånade om hur vi skulle kunna ta tag i dörrproblemet, och då föddes idén om att kontakta mina föräldrar Thore och Elisif, som bland annat har ett alldeles eget garage. De visade sig tycka att det var en utmärkt idé att använda garaget som tillfällig dörrenoveringsverkstad, och i glädjen över detta lyckades jag och Cecilia skrapa, slipa och målartvätta en hel dörr, som nu väntar på att bli skeppad till Tyresö för vidare behandling. Tack för det!

Mer grävning

Idag borde vara den sista utgrävningsdagen. Cesari har grävt färdigt runt den gamla grunden, och håller just nu på att schakta undan inför gjutningen av källartrappan. Från och med nu skall ytterligare grävning bara handla om återfyllning.


Klart för omdränering.

Enligt planen skall vår stora trätrappa kunna ställas tillbaka snart, men det är svårt att tro det när man ser hur pass mycket som är bortgrävt. Just nu måste vi gå ut och in på en stege från vardagsrumsfönstret ner i en jordhög.


Ännu en alternativ ingång.


Alternativ ingång under användning.

Källartrappan kommer att få en egen grundplatta. Trappans utsida kommer också att isoleras med Isodrän, vilket ger oss en trevligare källartrappa än vi hade förut. Den gamla var nämligen oisolerad, och fuktgenomslaget hade fått färgen att lossna och gjorde att det kändes allmänt tråkigt där. Vi har förresten försökt räkna på hur många steg källartrappan bör ha, och hur höga och djupa stegen måste vara. Det blir intressant att se om Hubba har kommit fram till samma resultat som vi!


Sakta Vi Gå Kring Vårt Hus - The Movie.


Vad vi har sett hittills röker precis alla av byggarna.
Det är väl ok så länge de inte är inomhus...


Osolidariskt namn på en grävskopa?

Utgrävning igen

Nu har dräneringsutgrävningen börjat. I och med detta kan vi inte längre använda vårt vardagsrumsfönster som ytterdörr, utan vi måste krypa över köksbänken, genom köksfönstret, pressa oss förbi en schersmin ner på en stege, och efter ett smidigt hopp över grävskopans ena skyffel är vi slutligen ute.

Man blir faktiskt lite villrådig i sitt eget hus när in- och utgångarna flyttas hela tiden. Ibland måste man gå ner i källaren och hämta eller lämna något genom ett fönster, och ibland är trätrappan på plats, och då får man snällt gå upp på övervåningen för att kunna komma ner på marken igen.


Köksingången.


Lika bra att gräva upp allting när vi ändå håller på...

Jag måste erkänna att jag kände mig lite dubbel inför att dränera om den gamla husdelen också. Dräneringen av tillbyggnaden var ju nödvändig att göra, men den gamla dräneringen hade vi inget jättestort skäl till att ge oss på egentligen, förutom att den var gammal, gissningsvis 26 - 27 år. Men annars har vi inte märkt några problem med källaren som skulle kunna bero på dålig dränering.

Därför var det på sätt och vis ganska skönt att se hur det såg ut när grävningen väl började. Den Isodrän som skyddade källarväggarna var nämligen bara fem centimeter tjock, och nuförtiden använder man alltid tio centimeter. Dessutom var Isodränen på sina ställen så sliten att väggarna syntes igenom den.

Det är alltid skönt att inse att man förmodligen fattat rätt beslut, särskilt när det är mycket pengar inblandade.


Gammal Isodrän (det är dock grävskopan som har vält ner den
från väggen; det är inte riktigt så illa som det ser ut...)

Dräneringsdags

Jordhögen krymper alltmer, och det är väl kanske en tredjedel kvar nu. Den grävansvarige tycker att vi bör lämna en del av högen kvar, och istället köra bort massorna kring huset allteftersom de grävs upp inför omdräneringen. Annars blir det trångt runt huset, med en jordhög på ena sidan och en vallgrav på den andra, och kanske en halvmeter att gå på i mitten.

Om några dagar kommer allting förmodligen att vara en enda uppgrävd lervälling. Regnet fortsätter ju att vräka ner. Och inte blir man direkt på bättre humör av lågtrycket heller. Det skönaste vore att få bo någon annanstans i ett par veckor, men då kan vi ju inte vara här och diskutera med byggarna, vilket vi bevisligen måste. Hela tiden.

Jag har i alla fall beställt extra provplattor av den aktuella bränningen av de två klinkersorter vi tyckte matchade vår gamla klinker bäst. De borde dyka upp denna vecka. Och en WC-stol för gästtoaletten har vi också lyckats få tag på. Den vi tyckte bäst om visade sig vara "Månadens vara" på Kakelspecialisten här i Globenområdet, och därför fick vi den till specialpris. En droppe i havet förstås, men ändå åt rätt håll rent ekonomiskt, och det är ju aldrig fel.


Vägghängd Duravit Starck 3 Compact

Vi har också kontaktat ett hyvleri för att få ett prisförslag på ett furugolv som är så likt vårt gamla golv som möjligt. Svårt att gissa kvadratmeterpriset för detta, men jag hoppas på svar snart i alla fall.

Återfyllning

Idag har grävaren skyfflat ner jord mot källarväggarna, och dessutom lastat fyra fulla lastbilsflak som har körts iväg härifrån. En dags jobb till så skall hela jordhögen vara borta. Sedan är det fritt fram för Hubbas gäng att använda tomten som materialupplag, och då hoppas vi att bygget kommer att sätta fart uppåt.


Nästan på dagen två månader efter byggstarten ser
det ut så här. Det mesta har förstås hänt under jord!


Det ser faktiskt ut som en riktig källare nu.

Nu börjar det bli dags att mäta in lämplig höjd på bjälklaget, så att det nya golvet hamnar exakt på samma nivå som det gamla. Vi vill ha en så omärklig skarv som möjligt mellan golvet i den gamla och den nya delen av huset.

Idag tog byggarna bort den mystiska lådan som satt inmurad i källarväggen. När jag fick se alla delar tyckte jag att det såg ut att ha varit ett ganska bastant kassaskåp en gång i tiden. Låsanordningen var borta, men kassaskåpsteorin känns ändå ganska stabil i brist på andra förslag.


Ett kassaskåp?

Medan återfyllningen pågår har vi återgått till att använda vardagsrumsfönstret som in- och utgång. Förhoppningsvis kan vi använda trappan medan dräneringsarbetet runt den gamla husdelen pågår. Meningen är att det arbetet skall börja inom ett par dagar, och det är ingenting vi direkt ser fram emot. Det bästa med det är att man förhoppningsvis kan släppa tankarna på det i sådär en 25 - 30 år när det väl är klart.

Söndag - och källaren är klar!

Hur var det, skulle man vila på söndagen? Då har vi gjort fel idag, och ber härmed att få bikta oss.

Tidigt i morse åkte jag och vår granne Ingvar iväg på en turné till kringliggande återvinningsstationer i Östberga och Högdalen. Vi lämnade våra rönngrenar, lite kartonger samt grannens gamla tvättmaskin och ett flak med bortgrävd jord.

Sedan var det dags för mig att ta mig an rönnen igen. Vad vi vet har den stått här sedan huset byggdes, men de senaste åren har den blivit allt mer risig. I år blev det knappt ett enda riktigt löv på den, och absolut inga bär. När jag kapade de sämsta grenarna på den i förrgår såg vi tydliga spår av röta, så idag skulle vi fortsätta kapa tills rötan inte längre syntes. Så var planen i alla fall.


Kvastig rönn utan blad eller bär. Men fin ändå.

Så motorsågen kom fram igen. Och jag sågade och sågade, och allt mindre blev rönnen. Till slut hade vi hamlat den totalt, det var bara själva stammen och ett fåtal korta grenar kvar. Dessvärre var rötan också kvar. Men jag ville inte inse det oundvikliga, så jag fortsatte att såga mig inåt i stammen för att hitta stället där rötan tog slut.

En av de polska byggjobbarna kom förbi, såg vad jag gjorde, tittade på trädet, skakade på huvudet, pekade på motorsågen och sedan längst ner på trädet. Budskapet var klart: "Det är kört. Såga ner den."

Men jag ville inte tro det, så jag kämpade på tills rönnen var nästan helt genomborrad i jakt på rötans slut. Det sista jag gjorde var att kapa stammen rakt av en bit ner, för att ge den en sista chans. Men rötan var ju där också. Så det var bara att ge upp och kapa stammen längst ner.

Sedan ägnade jag åtskillig tid åt att såga upp rönnen i bitar. När vi nu ändå har sågat ner den vill vi ta vara på veden. När bygget är klart är tanken att vi skall ha en braskamin i vardagsrummet, och då behöver vi något att elda med.


Jag räknade till mer än 70 årsringar, vilket tyder på
att rönnen har stått här ända sedan huset byggdes.


Rönnen - The Movie.

Men själva bygget då, hur går det med det? Jodå, även byggarna jobbade idag. De gjorde klart det sista av källarvåningen, och i morgon börjar återfyllnaden. Då skall grävmaskinen fösa ner jordmassor mot källarväggarna, som nu har blivit korrekt isolerade med Isodrän.


Källaren, nu i princip helt klar!


De nya väggarna är numera hopgjutna med de gamla,
med frigolitfog emellan.

Idag kom vi förresten på orsaken till att källaren fick typ 25 millimeter regn fast det knappast regnade mer än 15. Vi har nämligen inga hängrännor kvar på taket ovanför, vilket innebär att allt regn som faller på nordsidan av taket rinner direkt ner i den nya källaren. Vi funderar därför på att be Hubba att sätta upp en tillfällig hängränna eftersom det knappast lär bli en regnfri höst i år.


Byggarna använde vårt uppsamlade vatten
till gjutningsarbetet. Bra.

Äntligen lördag!

Lördag. Jag hade sett fram emot att vakna till en solig dag som kunde tillbringas på sjön medan byggarna jobbade vidare. Istället vaknade jag av ett tilltagande regnväder. En snabb undersökning av vår nya källare visade att inga byggare var på plats, men däremot att hela källargolvet var täckt av två-tre centimeter vatten.


Småfuktigt källargolv.

Vi gav oss ut med snö- och betongskyfflar och började skopa upp vattnet, hink för hink. Det blev säkert ett trettiotal rediga vattenhinkar som vi hällde ut långt ifrån husgrunden, plus en fylld vattentunna som vi tänkte låta byggarna ta hand om.

Det var nog ungefär så här det kändes när det blev översvämningar i källarna på Enskedefältet förr i tiden. Fast då var det förmodligen värre. Vi har ju ändå inte börjat bo i den nya källaren än.

Det återstår att se om byggarna kommer idag. De måste bli klara med isoleringen av källarväggarna på utsidan för att grävaren skall kunna börja återfylla på måndag.


Som på den gamla goda tiden på Fältet...?


En del av det vatten vi skyfflade undan.

Händer det något?

Idag fick vi leverans av två ton grovbetong samt en grävskopa. Nästa vecka skall skopan börja skyffla ner vårt jordberg mot källarväggarna. Den jord som blir kvar skall transporteras bort. Med ytterligare kostnader som följd förstås, fattas bara annat.

Lastbilen som transporterar bort jorden måste köra ganska långt in på vår infart. Om den passerar för nära huset finns det en risk att källarväggen rämnar av trycket utifrån. Jag har sett tendenser till sprickbildning i badrumsväggen efter tidigare lastbilsvändor, och när jag nämnde detta för den grävansvarige rekommenderade han att vi sågade ner så mycket som möjligt av vår rönn för att göra det lättare för lastbilen att köra längre från huset. Alltså gav sig Stefan "Leatherface" Ekstam upp i trädet med en motorsåg i högsta hugg. Med sågen och viss knuffhjälp från grävskopan beskar jag sedan rönnen sådär lite lagom. Vi får hoppas att det räcker.


Stympad rönn.

Jag kanske är lite väl krävande, men ibland känns det som om byggarna inte hinner med så mycket på en dag som jag tycker att de borde. Nu har två man jobbat i åtta timmar var, och jag har lite svårt att se vad som faktiskt har hänt under den tiden. Några LECA-block har murats upp, delar av källarväggarna har slammats, och två mindre träformar har byggts. Det kanske är ett bra resultat av sexton timmars arbete, men jag måste erkänna att jag är lite undrande. Hoppas i alla fall att de hinner med all gjutning idag, det hade jag onekligen räknat med.

Träformar och ISODRÄN®

Idag har vi haft en ensam byggare på plats, och han har murat upp U-block, byggt träformar inför gjutning över fönster och ytterdörr, samt gjutit en av de tre anslutningarna mellan gammal och ny källarvägg. Nu borde det återstående källararbetet gå att slutföra på en dag gissar jag, förutsatt att Hubba får tag på ytterligare cirka 20 U-block, som tydligen också är en beställningsvara och inte helt lätt att få tag på.


Träform för gjutning av smal fönsterbalk.

Är det förresten någon som hört talas om Isodrän? Eller ISODRÄN®, som företaget helst vill att man skriver. För drygt sju år sedan hade vi aldrig hört namnet, men som villaägare är det bara en tidsfråga innan det dyker upp. Det är nämligen ett material som tar hand om värmeisolering, dränering och kapillärbrytning på samma gång, och därför lämpar sig utmärkt att använda t ex utanför källarväggar.

Värmeisolering är kanske ganska självklart. Håller kylan ute och värmen inne. Dränering är avledning av vatten från ett icke önskvärt ställe till ett mer önskvärt ställe. Kapillärbrytning är förmågan att hindra upptag av vatten. Skälet till att man vill kapillärbryta är ett fenomen som kallas kapillärsugning, och som uppstår när ett poröst material kommer i kontakt med vatten. Ett material som betong är poröst, men med små porer, och det kan ta lång tid för vatten att sugas upp i materialet. Dock kan det uppsugna vattnet vandra mycket långt in i betongen och ställa till med problem, t ex svartmöglande källare. Därför vill man förhindra att kapillärsugning uppstår, och det gör man genom kapillärbrytning, alltså att man förhindrar vattnet att nå det sugande materialets porer. Ett kapillärbrytande skikt mellan material och vatten bör alltså ha så låg vattenupptagningsförmåga som möjligt, och det har Isodrän.

Att använda Isodrän är inte så svårt. Fäst skivorna mot väggen, upp till strax under marknivån. Vik sedan en filterduk över skivorna, och fäst en plastlist över skivornas övre kant. Täta mellan plastlisten och väggen med en sorts gummispackelmassa, och sedan är det klart.


Påbörjad Isodrän-täckning av grundmuren.


En Isodrän-platta i närbild.


Hur det funkar.

Källarväggar

Idag har de sista raderna med LECA börjat muras upp. Den översta raden utgörs av speciella U-block, som skall fyllas med isolering, armering och betong. På dessa byggs sedan bjälklaget som skall bära entrévåningen.


Sista raden LECA på gång.


Så här skall isoleringen placeras i U-blocken.
Resten av rännan fylls med armering och betong.

Det som återstår sedan är att fylla det sista utrymmet mellan de gamla och nya källarväggarna med betong. Ett tunt lager frigolit (så kallad mjukfog) skiljer väggarna åt, för att ta upp eventuella sättningar och undvika sprickor i väggarna.


Här skall det gjutas och läggas in frigolit.


Hela källarplanet i all sin prakt. Snart klart!

Vi hoppas att återfyllnaden kan börja nu på torsdag. Det vore skönt att bli av med lite av den enorma jordhögen, även om vi så smått har börjat vänja oss vid den nu.


Murning med LECA Isoblock.

Murning och klinkerplattor

Medan vi tittade på kakel hann byggarna komma igång med murandet av Isoblocken. I morgon bitti får de en flygande start, och vi hoppas att det mesta blir klart under dagen. Sedan är det dags för bjälklag, som alltså blir källarens tak och vardagsrummets golv. Spännande!


Äntligen! De översta fyra LECA-raderna är på gång.
Notera isoleringsranden i mitten av byggblocken.


Ett LECA Isoblock i närbild. Intressant konstruktion, med
en sorts skumplast i mitten.

Allt som allt har vi hittat sex olika klinkerplattor som påminner om de plattor vi köpte för ungefär åtta år sedan. Ganska ok, med tanke på att terrakotta inte direkt är högsta mode just nu. De flesta plattor är vita, svarta, grå och beiga. Kakelhandlarna själva medger att det inte är speciellt kul, men så ser trenden ut.

Vi har besökt ett tiotal kakelbutiker, visat en av våra gamla plattor, och bett dem ta fram något som liknar den. Uppenbarligen har alla handlare haft åtminstone någon terrakottafärgad platta, men långtifrån alla har liknat vår. Just nu lutar det åt en platta från Konradssons i Bromma. Lustigt nog var det där vi köpte vår gamla platta också, men den vi nu tittar på är av en helt annan sort. Men ändå ganska lik alltså.

Alternativet till att hitta en snarlik terrakottaplatta är ju att bryta helt, och istället välja en helt annan kulör, men vi vill helst hitta något som känns tillräckligt likt vår gamla platta. Golvets nivå i tillbyggnaden kommer ju att skilja sig markant från den gamla nivån, och att byta både golvhöjd och utseende känns inte så bra. Vi får se hur det blir till slut.


Två av de sex sorters terrakottaklinkerplattor vi har tagit hem på prov.

Norrtälje

Jag ringde nyss Hubba, och han befinner sig just nu i Norrtälje och handlar Isoblock. Planen är att murningen skall fortsätta i morgon. Det låter bra!

Nu skall vi iväg och leta klinker till de nya källargolven. För några år sedan valde vi en terrakottafärgad klinker till källaren, men nu är det nästan omöjligt att få tag på en likadan platta. Vi har varit runt till några olika kakelaffärer och letat, och nu ger vi oss av till Bromma, där det finns många bra kakelställen. Hoppas att åtminstone någon liknande klinker skall finnas någonstans.

Kom igen nurå!

Nu vill vi komma vidare. Hoppas verkligen att Isoblocken kommer i början av veckan. Det är vår sista semestervecka, och vi hade hoppats att bygget skulle komma så långt det bara var möjligt medan vi hade tid att vara hemma. Det är absolut ingen kris ännu, men den sista tiden har bygget gått lite i stå i väntan på byggblock. Så nu vill vi framåt. Om blocken inte kommer i morgon kommer vi att föreslå att Hubba skaffar dem från Norrtälje istället.

Vi har letat efter tvätt- och hobbyrumsutrustning till källaren den senaste tiden. Det visade sig att det kan vara svårt att hitta något om man inte känner till de rätta namnen på produkterna. Nu vet vi t ex att en stationär tvättbalja till tvättrummet kallas för tvättbänk. Och det korrekta namnet på ett lämpligt tvättställ för en keramikverkstad är utslagsback. När man väl skriver in det rätta namnet i Googles sökruta hittar man ganska snabbt det man söker.

Apropå rätt namn har vi en fråga till läsekretsen: Vad i hela världen är det här för något?


Vad är detta?

Mitt i en av våra gamla källarväggar sitter detta föremål. Det är en behållare av något slag, gjord av järn. På andra sidan sitter en rund öppning, ca 20 cm i diameter. Kan det vara en kopplingsbox? Till vad i så fall? Byggarna har ingen aning, och inte vi heller. Om någon har en gissning, så skriv gärna en kommentar här nedan!

Första dörröppningen!

Nu är den första dörröppningen klar. I alla fall nästan. Från och med nu är det bara Isoblock som gäller.


Denna dörröppning blev först.

Den något Picasso-liknande utformningen av dörröppningen (bred där uppe, smal där nere) är ett resultat av en liten missuppfattning mellan mig och byggarna. Jag försökte beskriva hur jag ville att det skulle se ut, men det blev ganska exakt tolv centimeter annorlunda när murningen började. Ingen stor sak, men vi ville gärna ha dessa centimeter i tvättstugan istället för i källarhallen, där de nu skulle hamna. Efter en snabb diskussion med byggarna flyttades själva murhörnet utan större besvär, och resten av den motstående väggen byggdes tolv centimeter längre in. Att kapa bort den utskjutande delen av dörröppningen är tydligen inte alls svårt, vilket är en av fördelarna med LECA.

Denna episod är ett bra exempel på att det är viktigt att vara närvarande medan jobbet pågår. Ingen gör något direkt fel, men kommunikation är alltid svårt, och ibland tror man att allt är 100% utrett, men så är det inte alltid.


Den nya balken, vilandes på LECA-vägg med betongstöd. Tryggare än rötbalk!


Självvald grundplatteklack.

LECA Isoblock

Nu har jag lärt mig lite mer om LECA. Eller LECA murblock, som det egentligen heter. LECA är för övrigt en förkortning för "Light Expanded Clay Aggregate". Typ uppblåsta lerkulor alltså. Såna man har i blomkrukor. Och i byggblock till källarväggar.


LECA murblock

En särskild sorts block heter LECA Isoblock, och det speciella med dem är att de innehåller en kärna av isoleringsmaterial. Här är tillverkaren maxits beskrivning:

LECA Isoblock är ett sammansatt block med isolering av polyuretan mellan två LECA murblock. Isoleringen produceras i en specialbyggd maskin vilket innebär att murblocken ”gjuts fast” till isoleringen på så sätt att isoleringen tränger in i blockens ytstruktur.

Det låter ju bra. Och just sådana block skall vi använda till den översta delen av källarväggarna, alltså den väggdel som kommer att ligga ovan mark. Problemet är bara att alla LECA Isoblock i Stockholmsområdet just nu verkar vara helt slut. Hubba har lyckats hitta Isoblock i Norrtälje, och i värsta fall får han beställa dem därifrån om inga lokala företag kan leverera hit i början av nästa vecka.


LECA Isoblock

Det finns inte så mycket annat som kan göras åt bygget under tiden. Den sista lilla innerväggen håller just nu på att muras upp av en ensam byggare. Sedan är det bara Isoblock som gäller.

Sedan några dagar tillbaka kan vi andas ut vad gäller rötbalken. Huset stagades, den gamla instabila väggen under balken togs bort, själva rötbalken togs bort, en ny stabil balk sattes på plats, en ny LECA-vägg murades upp, och den översta decimetern av väggen gjöts med betong för att få maximal anläggning mot balken. Betongen skall få härda några dagar till, och sedan kan stagningarna tas bort. Så nu kan vi alltså släppa all ångest vad gäller ruttna balkar och fallande husväggar. Hoppas vi.

När vi byggde vårt stora badrum i källaren för några år sedan skaffade vi en cistern för inbyggnad i vägg, och i kombination med en vägghängd WC-stol blev det riktigt lyckat.


Skitbra lösning, om jag får säga det själv.

Alltså vill vi göra på motsvarande sätt när vi bygger upp vår gästtoalett på entréplanet. Det är ganska knappt med utrymme, och vi vill hålla alla mått så kompakta som möjligt. Igår var vi därför på Fredells och köpte ett så kallat WC-element från Geberit. Det får plats på tolv centimeter inuti en reglad vägg, och på det monterar man sedan en vägghängd WC-stol. Det enda problemet nu är att hitta en lämplig sådan, som är tillräckligt kompakt.

Fler dörrar

När jag gick in på Blocket för att titta på annonsen för dörrarna vi köpte tidigare hittade jag istället en helt ny annons, där en säljare i Norra Ängby ville bli av med ett antal innerdörrar från 1930-talet. Eftersom jag ändå var i köptagen var det bara att ge sig av dit också. Jag kom hem med tre dörrar till. På tre dagar har vi alltså skaffat oss åtta innerdörrar. Personligt rekord! Nu har vi en del att välja på, vilket är väldigt trevligt.


Innerdörrar à la Norra Ängby.

Idag blev jag uppringd av någon som var på väg att starta ett byggprojekt och ville höra min uppfattning om Hubba Bygg, som var en av offertgivarna. Än så länge kan jag i princip bara säga bra saker om Hubba, så det gjorde jag. Om Hubba får det jobbet kommer det att pågå parallellt med vårt projekt under en tid, så jag måste påminna Hubba om att prioritera vårt bygge i så fall. :)

Balken är bytt

Nu är det full fart på bygget igen.

Rötbalken är bortsågad och huset står fortfarande kvar. Den slutliga versionen av stödbalkar blev ett mellanting mellan de två ursprungliga förslagen, och uppenbarligen fungerar det tillräckligt bra. Hittills i alla fall.

Vi har fått en ny balk utan röta, och under denna balk muras det just nu upp en vägg av lecablock i samma tjocklek som de gamla källarväggarna. De befintliga dörröppningarna i väggen ville vi flytta en bit för att de skulle passa den nya planlösningen, och därför blev det lättare att helt enkelt (nåja) ta bort den gamla väggen och mura upp en ny.


Rötbalken är utbytt, den gamla källarväggen är borttagen,
och nu får vi en ny, stabil källarvägg med öppningar på rätt ställen.

När vi talat med andra som har gjort större arbeten på sitt hus får vi ofta höra att de åkt iväg i några veckor och låtit hantverkarna jobba på själva. Jag skulle knappast våga göra så. Oavsett hur duktiga hantverkarna är dyker det nämligen upp småfrågor och beslut hela tiden. Många av dessa är mindre viktiga, men andra beslut kan påverka slutresultatet högst märkbart. Det är ju trots allt bara vi som vet hur vi har tänkt oss det färdiga huset, och ibland kan det innebära att en teknisk lösning inte är idealisk från byggarnas perspektiv, men ändå är tillräckligt bra och dessutom uppfyller våra önskemål bättre än den tekniskt/logiskt sett bättre lösningen skulle gjort.

Det senaste sådana beslutet var att vi valde att behålla en "klack" där den gamla bottenplattan möter den nya. Det innebär att källarväggen hamnar ungefär en decimeter in på den gamla, högre, bottenplattan, så att det alltså ser ut som om vi har ett 10 centimeter djupt och 35 centimeter högt trappsteg längs med väggen mellan det gamla huset och tillbyggnaden. Byggarna skulle hellre ha använt tjockare lecablock och fått klacken att försvinna helt, men vi behåller hellre klacken och får en totalt sett större rumsvolym. Om ni besöker oss när huset är klart kommer ni att förstå hur vi tänkt.

Vi har haft otrolig tur vad gäller dörrar den senaste tiden. Dels fick vi ju ändra våra felaktiga beställningar, dels har vi hittat passande innerdörrar. Våra goda vänner Jocke och Cela är i planeringsfasen inför en egen tillbyggnad, och när vi var där på besök såg vi en innerdörr som låg på gräsmattan och såg ensam ut. Efter närmare inspektion visade det sig att både stil och mått stämde utmärkt med de dörrar vi är på jakt efter, och då tyckte vännerna att vi hade bättre nytta av dörren än de hade. Tackar för det! Samma dag var jag ute på Blocket och hittade fyra 30-talsdörrar till salu i Djursholm. Stil och mått var även här alldeles rätt, så det var bara att ge sig iväg och hämta dem. I och med det har vi fått tag på nästan alla dörrar vi behöver.


Originaldörrar från 30-talet, exporterade från Djursholm
till Enskede.

För många år sedan lyckades vi komma över ett antal fönsterbågar från ett annat hus här på Enskedefältet. Idag kom vår rutinerade fönsterspecialist Janne hit och tog med sig två av fönsterbågarna samt ett källarfönster och nyinköpt virke till en fönsterkarm. Han skall bygga en ny karm samt renovera och måla fönsterbågarna och källarfönstret med linoljefärg. Vi vet sedan tidigare att det blir ett bra resultat eftersom han renoverat alla våra andra fönster.

Jag riggade vår GardenWatchCam för någon vecka sedan, för att dokumentera hela murningsprocessen och borttagningen av rötbalken. När jag igår hämtade kamerans USB-minne för att titta på resultatet visade det sig att kameran hade slutat filma redan dag 1, precis innan murningsarbetet började. Efter lite felsökning kom jag fram till orsaken: Batterierna i kameran hade tagit slut. Okej, då vet vi ungefär hur länge kameran kan jobba utan tillsyn. Synd bara att vi lärde oss det just nu. Men den motgången är väl ändå av typen i-landsproblem. Här nedan kan ni i alla fall se en snabbversion av materialupplägget innan murningen började. Hur själva murningen gick till får ni tänka er själva. :)


Materialupplägg inför källarväggsmurningen.


Grannens katt Tigris inspekterar bygget.

Vilken mylla!

Mylla. Ett gammalt slangord som betyder "tur". Och nu är det faktiskt riktig tur vi talar om!

Glädjebesked 1: Vi fick ändra vår dörrorder trots att den hade gått över bäst-före-datum! Något hade tydligen blivit fel med vår adress, och därför var ordern inte släppt till produktion, vilket den egentligen skulle ha varit. Nu får vi dörrarna ett par veckor senare än vi annars skulle fått, men vi får dem i rätt höjd. Och altandörrsordern hann vi också ändra till rätt mått, för där hade vi också gjort motsvarande tankefel.

Glädjebesked 2: Vi behöver inte göra hål i vardagsrumsgolvet! Jag gick och funderade på stagningsproblemet ganska länge, och kom till slut på en lösning som kändes genomförbar utan att äventyra säkerheten. Efter en diskussion med vår kvalitetsansvarige tyckte han att lösningen i princip var möjlig att genomföra, och nästa dag hade han hittat en metod som gjorde lösningen helt säker. Vi behöver väl knappast beskriva hur glada vi är över detta. :)


Mitt accepterade motförslag på stagningslösning.


Källarväggarna reser sig en bit i taget. De återstående
lecablocken skall vara isolerade inuti.


Balkong version 2.0. Barnsäkrad.