J-ligt vitt, eller?

Om jag eller Cecilia någonsin börjar prata om att behandla ytterligare ett trägolv - snälla, be oss då att läsa vår egen blogg innan vi börjar. Vi vill inte göra det här igen.

Visst, det blir ju bra till slut. Slipningen gör golvet jämnt och skönt att gå på, lutningen bleker träet något, och oljningen skyddar golvet och ger det en ännu trivsammare yta.

Men det krävs en insats av smått episka mått för att klara av allting. Vi har jobbat i princip oavbrutet med golvet från fredag lunch till söndag kväll, och i morgon bitti skall vi gå över golvet en sista gång med polermaskinen, så att det får en bra glans. Efter ytterligare 48 timmar kan vi börja använda rummet.


Nästan färdigt golv.

Vi lutbehandlade golvet två gånger, för att vara säkra på att golvet skulle bli vitare än det blev på övervåningen. När vi idag började slipa bort ytlagret blev vi skärrade. Lutpigmentet låg nämligen som en tjock vit målarfärg överst på golvet. Vi slipade allt vad vi orkade med svamparna av Scotch-brite-typ, och fick efter viss ansträngning bort det yttersta lagret, men golvet såg ändå, med ett passande citat, "jävligt vitt" ut.

Nu inträdde en mindre panik. Vad skulle vi göra? Slipa om golvet en gång till? Olja vidare som tänkt och hoppas på det bästa? Något helt annat?

Vi var ganska överens om att vitolja var uteslutet. Att behandla ett nästan kritvitt golv med vitolja kändes inte som rätt sak att göra. Efter en kort men intensiv diskussion bestämde vi oss för att pröva med opigmenterad olja av samma typ som den vitpigmenterade.

Cecilia tog en tur till Fredells medan jag fortsatte slipa lut. När hon kom tillbaka prövade vi med oljan på en mindre yta, och blev genast lugnare. Oljan verkade ge golvet en nyans som kändes betydligt bättre än den kritvita kulör vi sett nyss. Vi bestämde oss för att fortsätta behandla golvet med opigmenterad olja.

När vi var klara med oljningen och den efterföljande poleringen kunde vi konstatera att golvet såg ut nästan exakt som på våningen ovanför. Inte särskilt vitt alltså.

Så här i efterhand känner jag att vi nog borde ha använt vitoljan i alla fall. Och samtidigt undrar jag om det hade gjort särskilt stor skillnad. Det kanske helt enkelt är så att vårt silvergransgolv inte kan ta till sig lika mycket vitt pigment som husets originalgolv kunde. Det står ju i alla anvisningar att olika golv reagerar olika på en sådan här behandling.

Och det blir ju snyggt som sagt. Men vi tänker inte göra om det här igen, och därmed basta.