Det sista gipset

Eftersom balken nu är på plats gick det bra att sätta dit de sista plywood- och gipsplattorna i vardagsrummet, och det är precis vad jag gjort igår och idag. I morgon kväll hoppas vi att Adam kommer och jobbar vidare. Nu kan han spackla och slipa alla ytor på en gång, och sedan kan vi grundmåla alltsammans.

Nästa helg kommer morfar Ulf förhoppningsvis på besök igen, och hjälper oss då med målningsarbetena inomhus, förutsatt att spacklings- och slipningsarbetena är helt klara.


Bara rena, släta ytor. Kan det se mer självklart ut?

När jag hade satt upp de sista gipsplattorna kändes det lite speciellt. Allt detta kämpande i månad efter månad, med balkar, plywood, gips, lim, skruv, kilar, stämjärn, vattenpass... och det enda som händer är att vi till slut får ett rum att vara i. Ett vanligt rum. Alla svåra byggmoment och allt kämpande för att få allting perfekt döljs fullständigt bakom de rena, släta ytorna.

I detta läge kan man lätt känna en byggdepression komma krypande. Var det detta vi kämpat för? Ett rum till? Några rum till? Var det värt det? Rent ekonomiskt, i arbetstid, slit, försakande av barnen?

Vi hoppas i alla fall det. I höst kan vi elda i vår braskamin. Och om några veckor är det dags att börja använda entréplanet på riktigt.


Fogat och syratvättat klinkergolv. Snart är det kaklingsdags.

Golvet i badrummet är nu helt klart, och i veckan skall vi påbörja kakelsättningen. Jag har börjat måtta in kakelplattorna på väggarna, och det blir som alltid ett större jobb än man tror att få allt kakel på plats.


Livet är inte bara plikter, det innehåller
en del annat plågsamt också.