J-ligt vitt, eller?

Om jag eller Cecilia någonsin börjar prata om att behandla ytterligare ett trägolv - snälla, be oss då att läsa vår egen blogg innan vi börjar. Vi vill inte göra det här igen.

Visst, det blir ju bra till slut. Slipningen gör golvet jämnt och skönt att gå på, lutningen bleker träet något, och oljningen skyddar golvet och ger det en ännu trivsammare yta.

Men det krävs en insats av smått episka mått för att klara av allting. Vi har jobbat i princip oavbrutet med golvet från fredag lunch till söndag kväll, och i morgon bitti skall vi gå över golvet en sista gång med polermaskinen, så att det får en bra glans. Efter ytterligare 48 timmar kan vi börja använda rummet.


Nästan färdigt golv.

Vi lutbehandlade golvet två gånger, för att vara säkra på att golvet skulle bli vitare än det blev på övervåningen. När vi idag började slipa bort ytlagret blev vi skärrade. Lutpigmentet låg nämligen som en tjock vit målarfärg överst på golvet. Vi slipade allt vad vi orkade med svamparna av Scotch-brite-typ, och fick efter viss ansträngning bort det yttersta lagret, men golvet såg ändå, med ett passande citat, "jävligt vitt" ut.

Nu inträdde en mindre panik. Vad skulle vi göra? Slipa om golvet en gång till? Olja vidare som tänkt och hoppas på det bästa? Något helt annat?

Vi var ganska överens om att vitolja var uteslutet. Att behandla ett nästan kritvitt golv med vitolja kändes inte som rätt sak att göra. Efter en kort men intensiv diskussion bestämde vi oss för att pröva med opigmenterad olja av samma typ som den vitpigmenterade.

Cecilia tog en tur till Fredells medan jag fortsatte slipa lut. När hon kom tillbaka prövade vi med oljan på en mindre yta, och blev genast lugnare. Oljan verkade ge golvet en nyans som kändes betydligt bättre än den kritvita kulör vi sett nyss. Vi bestämde oss för att fortsätta behandla golvet med opigmenterad olja.

När vi var klara med oljningen och den efterföljande poleringen kunde vi konstatera att golvet såg ut nästan exakt som på våningen ovanför. Inte särskilt vitt alltså.

Så här i efterhand känner jag att vi nog borde ha använt vitoljan i alla fall. Och samtidigt undrar jag om det hade gjort särskilt stor skillnad. Det kanske helt enkelt är så att vårt silvergransgolv inte kan ta till sig lika mycket vitt pigment som husets originalgolv kunde. Det står ju i alla anvisningar att olika golv reagerar olika på en sådan här behandling.

Och det blir ju snyggt som sagt. Men vi tänker inte göra om det här igen, och därmed basta.

Slipning, lutning, oljning

Nu är det dags för golvbehandling igen. Igår slipade vi vardagsrumsgolvet, idag lutar vi. I morgon oljar vi golvet, och sedan är det klart. Efter ytterligare två, tre dagar har oljan härdat så pass att vi kan börja använda vardagsrummet på riktigt.


Nyslipat.

När vi behandlade golvet på ovanvåningen använde vi vanlig lut istället för vitlut. Dock tyckte vi att resultatet inte blev fullt så ljust som vi hade hoppats, så den här gången har vi bytt till vitlut, och vi tänker dessutom luta golvet två gånger innan vi oljar med vitolja. Kommentaren från killen på Hyrpoolen blev "då blir det jävligt vitt". Och det låter ungefär som det ideal vi eftersträvar, så vi kör vidare som vi tänkt.


Efter första behandlingen med vitlut.

Våra lampor har börjar komma upp, en efter en. Belysningen utanför ytterdörren känns ganska bra nu, och hallbelysningen är klar till två tredjedelar. Vi har bestämt hur det mesta skall belysas i vardagsrummet, men det återstår en del tankearbete än.


Belysningexperiment i hallen.

Målat och klart

Efter tre dagars kämpande med målning och kulörbeslut är det nu äntligen färdigmålat på entréplanet. Vi kastades mellan hopp och förtvivlan hela helgen, men nu tror vi oss ha hittat en färgkombination som fungerar. Väggarna bakom braskaminen målades färdigt, sedan ångrade vi oss och målade om dem i en ljusare färg. När alla övriga väggar var målade i den ljusare färgen ångrade vi oss igen och målade därför åter om väggarna bakom braskaminen i den färg de hade fått från början.

Nu har vi tre olika kulörer på entréplanet, och de kommer vi senare att framhäva på olika sätt med rumsbelysningen som är på gång så smått.


Slutmålade väggar, färdigt tak, uppsatt hålkäl och bara *lite*
byggmaterial att flytta iväg före golvslipningen.

Jag var nyfiken på att se hur det skulle fungera med de vägg- och takmonterade högtalarna, och drog därför lite högtalarkabel. De två bakre surroundhögtalarna krävde en dragning av två tiometerskablar genom ett ensamt VP-rör. Jag och Cecilia är ganska rutinerade kabeldragare vid det här laget, men här tog det stopp. Dubbla högtalarkablar med ett segt gummihölje gick helt enkelt inte att få igenom ett ensamt kabelrör.

Cecilia föreslog då att vi skulle smörja kablarna med någon slags fett eller olja, och Hages där jag köpte kabeln gav precis samma tips. Alltså gav jag mig iväg till min egen hovleverantör Flinks Järn och skaffade lite lämpligt glidmedel för rörskarvar, och sedan gled kablarna genom röret som en varm kniv genom smör.


Min röst skall nu komma från höger sida.

Vi skaffade hålkäl tidigt i helgen, och när allt var målat satte jag igång med kapning och montering av listerna. Vi lyckades få tag på en hålkälslist som var drygt fem meter lång, och resten var åtminstone en bit över fyrametersgränsen. Jag hoppades att vi skulle slippa göra alltför många skarvningar, och vi behövde faktiskt inte skarva alls.

Nyss fogade vi latex i den minimala springan mellan hålkälen och taket, och i morgon skall vi måla fogen och de sista spikhuvudena. Det är ganska otroligt vad snyggt det blir när listerna väl är på plats.

Nästa stora steg är, i tur och ordning, röjning av golvet i vardagsrummet, slipning, lutning och slutligen vitoljning av golvet. Vi hoppas hinna med det mesta kommande helg.

Kulörkrångel

Nu har vi målat taket för sista gången, och väggarna har fått sin första strykning med "rätt" kulör. Då uppstår genast frågan: Är det verkligen rätt kulör? Just nu är vi tre lätt förvirrade personer som går runt och funderar på hur det egentligen ser ut.

Vi tror att vi vet hur vi vill ha det, men beroende på var taket möter väggen, hur mycket solen lyser in och vilka lampor som är riktade mot väggarna och i vilken vinkel, så kan en och samma kulör se ut på minst tre olika sätt. När kulören sedan möter en annan kulör uppstår det ytterligare effekter som kan vara mer eller mindre önskvärda.

Två kulörer som på färgprovet ser helt olika ut kan se identiska ut bredvid varandra på väggen. Och på ett annat ställe skiljer de sig åt som svart och vitt.

Hur vi än gör så kommer vi inte att komma riktigt så långt som vi hoppades idag.


Till vänster och till höger har vi en mörkare nyans,
och i mitten en ljusare. På fotot skiljer de sig åt rejält.


Just här är vi ganska nöjda med väggkulören. Tror vi.

Vita vidder

Idag har vi (morfar Ulf, Cecilia och jag) målat.


Spacklat och slipat, men omålat.

Vardagsrumstaket är grundmålat och har fått en första strykning med takfärg. Alla väggar är grundmålade. Det lyser vitt överallt. I morgon börjar vi med att sätta latexfog i alla vägghörn. Medan latexen torkar kommer vi att måla hela taket en sista gång. Sedan är det dags att börja måla väggarna med deras riktiga kulörer.


Taket är grundmålat.

Den del av entréplanet som skall målas består av tre olika rum som är sammanbundna med varandra utan dörrar emellan. Vi kommer att måla med olika färg i varje rumsdel, alltså sammanlagt tre olika kulörer. Hur det fungerar vet vi först när alla väggar är målade; det finns alltid en risk att vi måste byta någon av kulörerna.


Väggarna är grundmålade, och taket har fått sin
första slutstrykning.

Fönster och belysning

Igår blev jag uppringd på mobilen av en man som fått syn på ett av de fönster vi aldrig lyckades sälja via Blocket. Vi hade ställt det vid grindstolparna och hoppats att någon skulle få syn på det, och det var precis det som hände.

Lite senare på dagen kom en av mammorna i Leos klass förbi, och det slutade med att även hon blev mycket intresserad av ett fönster. För ett tag sedan köpte vi ju två källarfönster i original av en granne lite längre bort på gatan, men använde bara ett av dem. Det andra har stått i källaren ett bra tag nu, och det är ju bara bra om det kommer till användning också.

Idag blev Jarek klar med slipningen av vardagsrummet som Adam spacklade. Båda hantverkarna har kommit när de lovat och jobbat på bra. När jag betalade Jarek undrade han om han inte fått lite för mycket pengar, men jag försäkrade att det var den summan vi och Adam kommit överens om.

Adam och Jarek verkar alltså komma från en helt annan planet än de flesta andra hantverkare. Vi är förundrade men tacksamma. De lär få fler uppdrag av oss framöver.

Medan Jarek slipade ägnade jag mig åt el och belysning. Det börjar bli dags att koppla in lamporna på entréplanet, och jag började med utomhuslamporna över dörren. Efter visst klurande fick jag det precis som jag ville ha det, med på- och avkopplingsmöjligheter både utomhus och inomhus.


Första utomhusbelysningen är igång!

Morfar Ulf kom förresten upp från Malmö ikväll, och i morgon börjar vi måla vardagsrummet. Vi har skaffat all färg och alla verktyg som behövs, så det mesta bör hinna bli klart i början av nästa vecka.

Det sista gipset

Eftersom balken nu är på plats gick det bra att sätta dit de sista plywood- och gipsplattorna i vardagsrummet, och det är precis vad jag gjort igår och idag. I morgon kväll hoppas vi att Adam kommer och jobbar vidare. Nu kan han spackla och slipa alla ytor på en gång, och sedan kan vi grundmåla alltsammans.

Nästa helg kommer morfar Ulf förhoppningsvis på besök igen, och hjälper oss då med målningsarbetena inomhus, förutsatt att spacklings- och slipningsarbetena är helt klara.


Bara rena, släta ytor. Kan det se mer självklart ut?

När jag hade satt upp de sista gipsplattorna kändes det lite speciellt. Allt detta kämpande i månad efter månad, med balkar, plywood, gips, lim, skruv, kilar, stämjärn, vattenpass... och det enda som händer är att vi till slut får ett rum att vara i. Ett vanligt rum. Alla svåra byggmoment och allt kämpande för att få allting perfekt döljs fullständigt bakom de rena, släta ytorna.

I detta läge kan man lätt känna en byggdepression komma krypande. Var det detta vi kämpat för? Ett rum till? Några rum till? Var det värt det? Rent ekonomiskt, i arbetstid, slit, försakande av barnen?

Vi hoppas i alla fall det. I höst kan vi elda i vår braskamin. Och om några veckor är det dags att börja använda entréplanet på riktigt.


Fogat och syratvättat klinkergolv. Snart är det kaklingsdags.

Golvet i badrummet är nu helt klart, och i veckan skall vi påbörja kakelsättningen. Jag har börjat måtta in kakelplattorna på väggarna, och det blir som alltid ett större jobb än man tror att få allt kakel på plats.


Livet är inte bara plikter, det innehåller
en del annat plågsamt också.

Snabbt men långsamt framåt

Vi är otroligt tacksamma över att Adam kunnat hjälpa oss med professionell spackling och slipning de senaste dagarna.

När han gick härifrån idag sade han att nästa gång han kunde komma hit var först på måndag i nästa vecka. Jag frågade om det inte fanns någon chans att han kunde komma tidigare, men han sade måndag, och lovade att han skulle bli klar med jobbet under nästa vecka.

Det tråkiga var att vi blev tvungna att ringa morfar Ulf och meddela att han måste ställa in sin planerade målningsresa till oss nu i helgen. Cecilia deppade ihop nästan helt och hållet när hon fick veta att Adam måste göra uppehåll i fyra dagar.

Efter att ha funderat en stund insåg vi båda att vi förstås inte kunde ta för givet att Adam skulle kunna jobba hos oss varje dag tills allting var klart. Och det är onekligen bättre att han säger att han inte kan komma istället för att han lovar för mycket men inte dyker upp alls, till skillnad från vissa andra byggare.

Och om Hubba faktiskt ordnar pelarbalken snart så finns det en chans att alla ytor kan vara helt klara för spackling när Adam kommer nästa gång.