Maskiner

I fredags eftermiddag hämtade vi två golvslipmaskiner med tillbehör hos Stureby Maskiner. Vi fick med 60 slippapper, men behövde bara använde sju av dem. Efter att slutligen ha slipat ca 35 kvadratmeter golv, både nytt och gammalt, har vi nu betydligt större inblick i golvslipningens mysterier.


Förberedelse inför golvslipning. Lugnet före stormen.

Till att börja med tog det oss ett bra tag att få maskinerna att fungera som tänkt. Jag fick en snabbkurs på trettio sekunder i butiken, och gav Cecilia en kortversion av kursen här hemma. Tillsammans försökte vi sedan få den stora slipmaskinen att gå från den ena väggen till den andra i Leos rum. Det gick inte alls.


Stora golvslipmaskinen.

Slippapperen var utformade ungefär som ett A4-papper som hade limmats ihop till en rulle i kortändorna, så att de gick att trä på ett brett gummihjul på själva maskinen. Problemet var att papperet började rulla av hjulet direkt när maskinen sattes igång. Efter några sekunder hade halva papperet rullat ut vid sidan om gummihjulet, och då var det bara att stänga av och börja från början igen. Efter någon timmes försök med olika idéer och material lyckades vi till slut få papperet att hållas kvar med en kombination av en bit golvvärmeplåt och massor av silvertejp.

Sedan var det dags att lära sig själva sliptekniken. De första sliplängorna drabbades av flera fula gropar eftersom jag fick maskinen att hacka till varje gång jag fällde ner sliprullen mot golvet, så att den "högg" när den började slipa. Cecilia kom till slut på den rätta tekniken, och sedan slapp vi groparna, som försvann helt när vi var klara med rummet.

Den stora maskinen kunde inte gå helt intill väggarna, och därför hade vi också hyrt en mindre slipmaskin avsedd just för golvkanter. Den blev döpt till Kaninen efter min iakttagelse att den uppträdde ungefär som en kanin på koffein om man tappade kontrollen över den.


Kaninen.

Kaninen var ett nödvändigt komplement till den större maskinen, men nackdelen var att det var svårt att helt undvika märken, så kallade sliprosor. Till slut lärde jag mig en teknik för att minimera märkena, men vi fick använda vår egna excenterslip för att få en riktigt bra slutfinish på kantytorna.

Det var onekligen skillnad på att slipa nylagt golv jämfört med gammalt. En del av det gamla golvet var lackat men knappast jämnt, en del var vitoljat och hyfsat jämnt, och en del var obehandlat och ojämnt. Spikar dolde sig både här och var i det gamla golvet, och allt som allt var det betydligt svårare att slipa det gamla golvet än det nya.

Men vi är helt nöjda med resultatet, och nästa steg blir lutning och vitoljning av hela golvet.

Luftavfuktaren har nu samlat ihop så mycket vatten att den gav signal om att den behövde tömmas. Minst en liter vatten har bevisligen avlägsnats från våra fuktiga och frusna väggar, och nu ser det bättre ut inför avslutningen av isolerings- och inplastningsarbetet.


Luftavfuktare i arbete.

På måndag börjar byggarna arbeta som vanligt igen, och själva kommer vi att satsa mer på "normalt" arbete än byggjobb från och med nu. Men kvällarna denna vecka måste vi ägna åt barnens rum för att kunna hålla vårt löfte om inflyttning nu till helgen.