Vi blir inte klara med barnens rum till den 11/1. Barnen har fått veta det, och har accepterat faktum. En vecka till behöver vi för att hinna få golvet färdigt. I morgon skall det slipas, och sedan blir det lut- och vitoljebehandling. Efter lutningen skall golvet lämnas i fred i 12 timmar. Efter vitoljningen får golvet inte beträdas inom 24 timmar, och helst skall det lämnas ifred i två dygn eller ännu längre. Redan där går det alltså många dagar utan att vi kan göra mycket åt det.
Golvet börjar ta form i övre hallen.
De punkter som nu återstår på vår långa lista handlar bara om golv, fönster och dörrar. Golvet har tagit upp mycket av tiden den senaste veckan, och mer blir det som sagt. Men resultatet blir bra. Dessutom blir nivåskillnaden mellan gammalt och nytt golv noll millimeter överallt. Det krävdes en del snickrande, men nu passar allting ihop.
Den sista specialgjorda golvbrädan passas in mellan
det gamla och det nya grangolvet.
Norbert jobbade åt oss under några av mellandagarna. En av de saker han gjorde var att börja plasta in det sista av entréplanets isolerade väggbjälklag, något som egentligen borde gjorts för flera månader sedan.
En av isoleringsskivorna var lite dålig, och därför ville Norbert byta ut den innan han plastade in. När han tog bort den visade sig en liten överraskning: ett ganska rejält snötäcke på insidan av byggipset.
Så här skall det inte se ut innan inplastning sker.
Jag bad honom vänta lite och kontaktade Lukasz, vår kvalitetsansvarige. Samtalet med honom och åsynen av snön på insidan av huset gjorde att jag slutligen förstod hur det här med fukt, kondens och därmed relaterade husskador faktiskt hängde ihop.
Redan i slutet av oktober isolerade jag hela entréplanet på egen hand. Detta var helt ok med byggarna, men det var en sak jag inte visste, nämligen att isolering och inplastning skall göras samtidigt. Ingen av byggarna plastade in entréplanet, och inte jag heller, förutom den vägg där vår TV skall sitta.
Avsaknaden av plast var inga problem så länge det var plusgrader utomhus. Innan den stora kylan slog till hann dessutom Darek plasta in ett par av väggarna, men inte de två sista.
Sedan kom kylan, och saker började hända. Vi gick runt i huset och jobbade på entréplanet. Norbert jobbade på entréplanet. Vi hade också satt igång en stor byggvärmefläkt i källarplanet för att värma upp tillbyggnaden eftersom det annars blev outhärdligt kallt i minusgraderna.
Det blev alltså varmt och fuktigt inomhus. Den varma och fuktiga luften på entréplanet ville ge sig av utåt, bromsades av plast på de flesta ställen, men hittade igenom den oinplastade isoleringen, där den slutligen mötte en iskall byggipsskiva och blev till snö och is. Sedan hjälpte isoleringen till att hålla snön kall även om det var varmt inomhus. Snön fortsatte att byggas på så länge det fanns mer fuktig luft som ville ut.
Om vi skulle ha plastat in snön hade det varit risk för fuktskador i bjälklaget eftersom vi hade stängt in betydligt mer fukt än konstruktionen var byggd för att klara av. När snön så småningom hade smält hade det blivit små sjöar av vatten inne i bjälklaget, och sedan skulle möglet och rötan helt säkert dykt upp.
Jag bad Norbert att ta bort den plast han redan hunnit sätta dit, samt ta bort all isolering på de kvarvarande väggarna. Sedan satte vi byggfläkten i källaren på maxvärme och ordnade en luftavfuktare som nu står på entréplanet och samlar upp all smältande inomhussnö.
När Norbert kommer tillbaka på måndag får han börja med att pussla ihop isoleringen och plasta in allting på nytt. Det var verkligen tur att han behövde byta ut en isoleringsskiva, vi vill inte riktigt tänka på vad som kunde ha hänt annars.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar