Nya sovrum

Nu har vi flyttat upp i ovanvåningen!

Efter alldeles för många månader i en enrummare med kök har vi plötsligt fått riktiga sovrum. Det är en ovan känsla, inte minst för mig och Cecilia. Innan vi började bygga till hade vi ett sovrum som i princip bara rymde två sängar och ingenting mer, eftersom barnen tidigare hade fått vårt gamla sovrum.

Men nu har vi alla fyra plats så det räcker. Än så länge är det lite kalt och öde, och vi har inga innerdörrar till något av sovrummen. Men det är helt klart beboeligt, och barnen är otroligt glada över sina nya rum.


Här var vår sovplats ända fram till nu...


...och här sov barnen, i samma rum.

Byggarna har jobbat denna vecka, och eftersom vi inte släpper in dem på ovanvåningen längre har de ägnat sig åt entréplanet. Först av allt skall värmegolvet på plats, och sedan är det dags för golvläggning. Däremellan måste jag dra all el på entréplanet och en del av elen i källaren.


Värmegolv på gång i nya vardagsrummet.

Vitoljat golv

Nu har vi oljat, gnidit och polerat. Golvet är klart, och skall få vila i ett par dygn.

Vi har kastats mellan hopp och förtvivlan under arbetets gång. När allting nu är klart landade vi till sist någonstans mittemellan. Det är svårt att veta hur bra det blev innan vi har fått distans till vårt eget arbete. Önskemålet var att golvet skulle se ut som vårt gamla golv när det var nyoljat för ungefär tio år sedan. Riktigt så blev det inte; vi uppnådde inte samma vithet som golv-Lasse som fixade till alla våra trägolv strax innan vi flyttade in.

Men det är förmodligen tillräckligt bra ändå, åtminstone på det nylagda golvet. Det var dock i princip omöjligt att få snygga övergångar på det gamla golvet eftersom vi inte ville behandla de delar som Lasse redan gjort.


Vi tror att resultatet blev ganska bra.

Nu vet vi alltså i princip hur man slipar, lutar och vitoljar ett golv. Men fanken vet om vi orkar göra det i vardagsrummet också, det var en ganska stor ansträngning.


Golvpoleringsmaskinen har fått jobba hårt.

Medan jag slutpolerade golvet de sista varven målade Cecilia det sista av väggarna i trappan. I morgon kan vi sätta upp de sista lamporna på trappväggen. Vi vill sätta upp golvsocklar och fönstersmygar innan vi flyttar upp på allvar, så det återstår ett par dagars arbete än.

Och för er som eventuellt undrar: Ja, vi är lite trötta på det här projektet nu.

Den här veckan har vi inte haft några byggare här. Norbert skulle ha kommit hit i måndags och jobbat under veckan, men ingen har kommit och ingen har hört av sig. Idag ringde Hubba och berättade att Norbert hastigt hade slutat på Hubba Bygg, och att Hubba inte hade någon ersättare till oss förrän nästa vecka.

Då kommer fokus att förflytta sig en våning ner, till vardagsrum, hall och gästtoalett. Men där tänkte vi låta byggarna göra det mesta, själva har vi inte så mycket tid längre.

Slut på lut

På eftermiddagen idag värmde vi upp inför golvlutningen genom att titta på Martin Timell som lutade och oljade trägolv. Det är alltid trevligt att få se någon faktiskt utföra ett arbetsmoment även om man tror att man redan vet hur det skall gå till.


Allas vår förebild. Eller?

Sedan var det dags att skydda väggarna från lut- och oljestänk med hjälp av byggplast och maskeringstejp, ett tidsödande men nödvändigt jobb.


Fritt fram för lutning.

Cecilia var lite orolig inför lutningen, medan jag kände mig ganska lugn. Vad gäller vitoljningen är det dock precis tvärtom, där är det jag som oroar mig och Cecilia som är lugn. Förmodligen går allting ändå bra som det brukar.


Frätande trälut.


Frätskyddad lutare.

När vi väl satte igång gick det ganska snabbt att luta hela ovanvåningen. Lutet innehåller en sorts kalkpulver som vill falla till botten, så det är viktigt att röra om i luthinken varje gång man doppar penseln. Vi jobbade parallellt för att hinna stryka varje rum så fort som möjligt.

När vi hade kanske en fjärdedel av golvet kvar märkte vi att lutet var på väg att ta slut. Vi frågade varandra var nästa lutdunk stod, och insåg strax att vi inte hade någon mer dunk. Vi fortsatte luta så länge hinken räckte, och när det var helt slut återstod cirka en kvadratmeter av golvet att luta.

Jag drog mig till minnes att Fredells hade öppet till klockan 19 på vardagar, och gjorde mig beredd att åka dit för att införskaffa en lutdunk till eftersom vi ville ha exakt samma sort som vi använt hittills. Problemet var bara att klockan hunnit bli 18:55, och inte ens en tidsoptimist som jag kan köra till Fredells på fem minuter.

Räddningen fanns hos Bygg-Ole i Nacka. Öppet till klockan 20, och de hade vårt fabrikat av både lut och vitolja. Jörgen och Annika skall ha ett särskilt omnämnande eftersom jag fick med mig det sista av deras golvlut när jag hämtade upp Joel hos dem på vägen till byggvaruhuset. Det hade räddat oss om Bygg-Ole inte haft något lut hemma.


Lutat för ungefär en timme sedan.


Den sista kvadratmetern, nylutad.

Så vi hoppas att lutningsäventyret slutade lyckligt. Det vet vi egentligen först när vitoljningen påbörjas i morgon eftermiddag. Den processen kommer att vara betydligt mer utdragen eftersom vitoljan skall strykas på i ett antal omgångar, och poleras rejält med maskin två gånger med ett halvt dygns mellanrum.

När vitoljan sedan fått torka i 48 timmar kan vi i princip börja flytta in på ovanvåningen.

I förmiddags åkte jag förresten till IKEA i Uppsala. Det var det enda varuhuset inom rimligt (?) avstånd som fortfarande hade kvar de hyllor vi planerat hela vår TV-vägg kring. Lite jobbigt när de möbler man vill ha plötsligt utgår ur sortimentet, men det löste sig alltså.

Maskiner

I fredags eftermiddag hämtade vi två golvslipmaskiner med tillbehör hos Stureby Maskiner. Vi fick med 60 slippapper, men behövde bara använde sju av dem. Efter att slutligen ha slipat ca 35 kvadratmeter golv, både nytt och gammalt, har vi nu betydligt större inblick i golvslipningens mysterier.


Förberedelse inför golvslipning. Lugnet före stormen.

Till att börja med tog det oss ett bra tag att få maskinerna att fungera som tänkt. Jag fick en snabbkurs på trettio sekunder i butiken, och gav Cecilia en kortversion av kursen här hemma. Tillsammans försökte vi sedan få den stora slipmaskinen att gå från den ena väggen till den andra i Leos rum. Det gick inte alls.


Stora golvslipmaskinen.

Slippapperen var utformade ungefär som ett A4-papper som hade limmats ihop till en rulle i kortändorna, så att de gick att trä på ett brett gummihjul på själva maskinen. Problemet var att papperet började rulla av hjulet direkt när maskinen sattes igång. Efter några sekunder hade halva papperet rullat ut vid sidan om gummihjulet, och då var det bara att stänga av och börja från början igen. Efter någon timmes försök med olika idéer och material lyckades vi till slut få papperet att hållas kvar med en kombination av en bit golvvärmeplåt och massor av silvertejp.

Sedan var det dags att lära sig själva sliptekniken. De första sliplängorna drabbades av flera fula gropar eftersom jag fick maskinen att hacka till varje gång jag fällde ner sliprullen mot golvet, så att den "högg" när den började slipa. Cecilia kom till slut på den rätta tekniken, och sedan slapp vi groparna, som försvann helt när vi var klara med rummet.

Den stora maskinen kunde inte gå helt intill väggarna, och därför hade vi också hyrt en mindre slipmaskin avsedd just för golvkanter. Den blev döpt till Kaninen efter min iakttagelse att den uppträdde ungefär som en kanin på koffein om man tappade kontrollen över den.


Kaninen.

Kaninen var ett nödvändigt komplement till den större maskinen, men nackdelen var att det var svårt att helt undvika märken, så kallade sliprosor. Till slut lärde jag mig en teknik för att minimera märkena, men vi fick använda vår egna excenterslip för att få en riktigt bra slutfinish på kantytorna.

Det var onekligen skillnad på att slipa nylagt golv jämfört med gammalt. En del av det gamla golvet var lackat men knappast jämnt, en del var vitoljat och hyfsat jämnt, och en del var obehandlat och ojämnt. Spikar dolde sig både här och var i det gamla golvet, och allt som allt var det betydligt svårare att slipa det gamla golvet än det nya.

Men vi är helt nöjda med resultatet, och nästa steg blir lutning och vitoljning av hela golvet.

Luftavfuktaren har nu samlat ihop så mycket vatten att den gav signal om att den behövde tömmas. Minst en liter vatten har bevisligen avlägsnats från våra fuktiga och frusna väggar, och nu ser det bättre ut inför avslutningen av isolerings- och inplastningsarbetet.


Luftavfuktare i arbete.

På måndag börjar byggarna arbeta som vanligt igen, och själva kommer vi att satsa mer på "normalt" arbete än byggjobb från och med nu. Men kvällarna denna vecka måste vi ägna åt barnens rum för att kunna hålla vårt löfte om inflyttning nu till helgen.

Golv och snö

Vi blir inte klara med barnens rum till den 11/1. Barnen har fått veta det, och har accepterat faktum. En vecka till behöver vi för att hinna få golvet färdigt. I morgon skall det slipas, och sedan blir det lut- och vitoljebehandling. Efter lutningen skall golvet lämnas i fred i 12 timmar. Efter vitoljningen får golvet inte beträdas inom 24 timmar, och helst skall det lämnas ifred i två dygn eller ännu längre. Redan där går det alltså många dagar utan att vi kan göra mycket åt det.


Golvet börjar ta form i övre hallen.

De punkter som nu återstår på vår långa lista handlar bara om golv, fönster och dörrar. Golvet har tagit upp mycket av tiden den senaste veckan, och mer blir det som sagt. Men resultatet blir bra. Dessutom blir nivåskillnaden mellan gammalt och nytt golv noll millimeter överallt. Det krävdes en del snickrande, men nu passar allting ihop.


Den sista specialgjorda golvbrädan passas in mellan
det gamla och det nya grangolvet.

Norbert jobbade åt oss under några av mellandagarna. En av de saker han gjorde var att börja plasta in det sista av entréplanets isolerade väggbjälklag, något som egentligen borde gjorts för flera månader sedan.

En av isoleringsskivorna var lite dålig, och därför ville Norbert byta ut den innan han plastade in. När han tog bort den visade sig en liten överraskning: ett ganska rejält snötäcke på insidan av byggipset.


Så här skall det inte se ut innan inplastning sker.

Jag bad honom vänta lite och kontaktade Lukasz, vår kvalitetsansvarige. Samtalet med honom och åsynen av snön på insidan av huset gjorde att jag slutligen förstod hur det här med fukt, kondens och därmed relaterade husskador faktiskt hängde ihop.

Redan i slutet av oktober isolerade jag hela entréplanet på egen hand. Detta var helt ok med byggarna, men det var en sak jag inte visste, nämligen att isolering och inplastning skall göras samtidigt. Ingen av byggarna plastade in entréplanet, och inte jag heller, förutom den vägg där vår TV skall sitta.

Avsaknaden av plast var inga problem så länge det var plusgrader utomhus. Innan den stora kylan slog till hann dessutom Darek plasta in ett par av väggarna, men inte de två sista.

Sedan kom kylan, och saker började hända. Vi gick runt i huset och jobbade på entréplanet. Norbert jobbade på entréplanet. Vi hade också satt igång en stor byggvärmefläkt i källarplanet för att värma upp tillbyggnaden eftersom det annars blev outhärdligt kallt i minusgraderna.

Det blev alltså varmt och fuktigt inomhus. Den varma och fuktiga luften på entréplanet ville ge sig av utåt, bromsades av plast på de flesta ställen, men hittade igenom den oinplastade isoleringen, där den slutligen mötte en iskall byggipsskiva och blev till snö och is. Sedan hjälpte isoleringen till att hålla snön kall även om det var varmt inomhus. Snön fortsatte att byggas på så länge det fanns mer fuktig luft som ville ut.

Om vi skulle ha plastat in snön hade det varit risk för fuktskador i bjälklaget eftersom vi hade stängt in betydligt mer fukt än konstruktionen var byggd för att klara av. När snön så småningom hade smält hade det blivit små sjöar av vatten inne i bjälklaget, och sedan skulle möglet och rötan helt säkert dykt upp.

Jag bad Norbert att ta bort den plast han redan hunnit sätta dit, samt ta bort all isolering på de kvarvarande väggarna. Sedan satte vi byggfläkten i källaren på maxvärme och ordnade en luftavfuktare som nu står på entréplanet och samlar upp all smältande inomhussnö.

När Norbert kommer tillbaka på måndag får han börja med att pussla ihop isoleringen och plasta in allting på nytt. Det var verkligen tur att han behövde byta ut en isoleringsskiva, vi vill inte riktigt tänka på vad som kunde ha hänt annars.

Nytt år, samma projekt

Vi jobbar oförtrutet vidare. Idag kom Norbert tillbaka, och hann bland annat med att isolera samt sätta plywood på en av våra vardagsrumsväggar. Jag blev tvungen att ordna en del av vardagsrumselen dessförinnan, så det blev en del snabba beslut. Hoppas det blev rätt.

Nu är halva golvet lagt i övervåningens hall. Mitt mål är att lägga resten under morgondagen, och sedan är det dags att hyra golvslip. Det återstår inte många dagar till den elfte januari, och vi känner redan att det blir svårt att hålla våra löften till barnen trots att vi jobbat oavbrutet varje dag sedan den 25 december.