Jobba, jobba!

Nu var det ett bra tag sedan sist. Jag är helt uppslukad av bygget, och jobbar så mycket jag kan för att vi skall kunna nå vårt mål och bli klara med övervåningen före jul. Eldragning, väggsnickrande och montering av plywood och gips är det som står på schemat nu.


Mellanväggen är snart klar. Bara lite gips kvar att sätta.

Cecilia har ordnat flera färg- och tapetprover, och vi börjar enas om ungefär hur det skall se ut i rummen där uppe när det blir dags att börja måla.


Utsikten från Leos rum.

Byggaren Rafał har varit med på bygget nästan från början. I måndags åkte han tillbaka till Polen och kommer kanske aldrig mer tillbaka, beroende på om han får ett bättre jobberbjudande där.

Istället för Rafał fick vi igår förstärkning av en ung man som dessvärre verkar ha en del att lära än. Hans första två dagar här har inte varit någon succé direkt. Det känns lite tråkigt, men vi måste förmodligen be Hubba skicka någon annan istället. Att betala fullpris för någon som inte utför ett fullgott arbete känns inte rimligt.

Mitt förtroende för Norbert har inte alltid varit det bästa, men det ser ut som att han är en riktigt duktig spacklare. Det passar oss ju alldeles utmärkt just nu.

För ett tag sedan inventerade jag vårt proppskåp på ovanvåningen. Det sitter i ett lite mystiskt utrymme intill murstocken. När jag lyste på golvet under proppskåpet såg jag ett papper som precis gick att nå om man nästan kröp in i skåpet och sträckte sig riktigt långt ner.


Avläsningstabell från 30-talet, i skick som ny.

Papperet visade sig vara en avläsningstabell från Stockholms Elektricitetsverk. Första avläsningen är gjord den 30 oktober 1931. Någon gång under 1934 tappades tabellen troligen ner på den plats där jag nu hittade den, 75 år senare.

Under hela 1932 förbrukades ungefär 150 kilowattimmar, vilket med dåtidens timpris på 12 öre gav en årskostnad på cirka 18 kronor.


Undrar om de tyckte att elen var dyr även på den tiden?


Vår alldeles egna version av Munchs "Skriket".