Men nu börjar vi snarare förundras.
För ett par dagar sedan beställde vi ett tvättställ till vår gästtoalett. Finska Temal tillverkar tvättställ som kan beställas i fem centimeters breddintervall. Till slut bestämde vi oss för en variant med ekframsida, och åkte till Höganäshuset i Högdalen för att beställa den.
Tänk er denna med eklådor så vet ni
hur tvättstället kommer att se ut.
Tidigare har vi fått mycket professionell hjälp på Höganäshuset, men den här dagen blev vi lite mer tafatt bemötta. Damen bakom disken visade oss vilka alternativ som fanns, och vi konstaterade att det inte riktigt verkade stämma. Den information vi fick senast var nämligen att även djupmåttet gick att välja i intervall om fem centimeter. Damen log då vänligt mot oss och sade att, nej, så var det faktiskt inte, utan det var katalogen som gällde.
Alltså beställde vi enligt hennes katalog, fick vår rabatt, och åkte hem. Väl hemma gick vi in på Temals webbplats, och mycket riktigt, där stod det ju något helt annat än det hon hade sagt, nämligen just det som vi själva hade trott.
Dagen efter försökte jag kontakta Höganäshuset via telefon vid ett flertal tillfällen, men fick aldrig något svar. Idag ringde de upp mig för att berätta att vi hade gjort en beställning från en gammal katalog, och att vi måste beställa exakt samma möbel (fast två centimeter djupare enligt den nya måttstandarden) från den nyare katalogen istället, och att priset då skulle bli ungefär 1500 kronor högre, trots avdragen rabatt.
Så långt våra perifera leverantörer. Vi har ju också leverantörer närmare än så, nämligen Hubba Bygg. Och idag nådde de tyvärr ett lågvattenmärke.
Vi har en duo som är ansvarig för de flesta byggtimmarna på vårt hus så här långt. De heter Norbert och Rafał, och är ganska snälla och trevliga.
Trogna läsare av denna blogg vet dock att jag inte har fullt förtroende för dem i alla lägen. Idag skulle de sätta upp vår ena altandörr, och det gick inte så bra.
Jag var orolig redan innan de började jobba. Orolig för att dörren skulle få märken, orolig för att allt skulle ta alldeles för lång tid, orolig i största allmänhet. Egentligen ville jag bara lägga ner allting annat och sätta upp dörren själv, men jag försökte vifta bort mitt kontrollbehov och lät dem jobba på i fred.
Så vad hände till slut? Jo, avsågning av två reglar samt montering av dörren tog allt som allt 15 timmar. Då var dörren inte injusterad. Och den hade fått minst sex fula märken från en skruvdragare. Märken som inte går att få bort.
Till höger om hålet sitter ett av de märken vi inte har
bett om, på vår fina dörr.
När Hubba besökte oss idag frågade jag vad de två byggarna hade hunnit med idag, förutom att sätta upp dörren. Han gick då ut för att fråga dem, och kom in igen efter ett tag. Han förklarade att de hade kapat ett par reglar och satt upp dörren. Jag tittade lite frågande på honom och sade "På 15 timmar?". Han försökte försvara dem ett tag, men höll snart med om att det inte var rimligt.
Sedan gick han ut igen, och ordväxlingen som började var till och med mer högljudd än mitt vrål när jag konstaterade att 17 säckar kutterspån hade körts till tippen för ett tag sedan.
När striden hade lagt sig gick jag ut för att titta på dörren, och såg då märkena. Norbert gick direkt fram till mig och sade att det faktiskt var Hubba som hade gjort märkena. Och jag är rädd att det faktiskt var så, för jag hade själv sett honom vid dörren med en skruvdragare i högsta hugg.
Jahapp.
Jag och Cecilia har haft krismöte idag, och pratat om vad vi skall göra. Vi återkommer när det hela börjar reda ut sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar