Sista november. En och en halv månad efter Hubbas första gissning på när allting skulle vara klart.
Vi inser lätt att det återstår ytterligare minst en och en halv månads arbete innan allt är klart.
Men ovanvåningen är helt klart på gång. Och det är förmodligen den delen av huset som är mest komplicerad att bygga, både vad gäller stomme, väggar och el.
Entréplanet är mycket enklare. Det enda som är speciellt där är gästtoaletten. Och braskaminen förstås. Man kanske inte skall ropa hej för tidigt.
Källaren känns som om den ligger långt borta i tiden. Där handlar det om uppbyggnad av två väggar, eldragning med nytt proppskåp, puts på väggarna, inkoppling av värmegolv, läggning av klinkers... det är en hel del kvar att göra inser jag.
Men återigen, målet i december är att ovanvåningen skall bli helt och hållet klar.
Vi hoppas fortfarande.
måndag 30 november 2009
söndag 29 november 2009
Plywood och gips
Igår kom Hubba hit med plywood och gipsskivor. Förhoppningsvis räcker det till hela övervåningen och en del av entréplanet.
Innan allt detta kan sättas upp måste de sista reglarna på plats, elen dras färdigt och isoleringen sättas upp. Förhoppningsvis räcker det med ett par, tre dagars arbete för dessa moment.
En Vandring på Övervåningen - The Movie.
Vi hade tänkt oss att hela övervåningen skulle vara klar att tas i bruk före jul. Tyvärr blev ju vår golvleverantör sjuk för en tid sedan, och när han blev frisk igen visade det sig att vårt golv var minst tre veckor försenat redan innan han blev sjuk. Detta innebar ett hårt slag mot våra planer som därför måste revideras.
Nu planerar vi så noggrant vi kan för att Hubbas gäng ändå skall kunna få allting klart före jul, utom just de delar som är beroende av att golvet är lagt. Vi får se hur det går.
Innan allt detta kan sättas upp måste de sista reglarna på plats, elen dras färdigt och isoleringen sättas upp. Förhoppningsvis räcker det med ett par, tre dagars arbete för dessa moment.
En Vandring på Övervåningen - The Movie.
Vi hade tänkt oss att hela övervåningen skulle vara klar att tas i bruk före jul. Tyvärr blev ju vår golvleverantör sjuk för en tid sedan, och när han blev frisk igen visade det sig att vårt golv var minst tre veckor försenat redan innan han blev sjuk. Detta innebar ett hårt slag mot våra planer som därför måste revideras.
Nu planerar vi så noggrant vi kan för att Hubbas gäng ändå skall kunna få allting klart före jul, utom just de delar som är beroende av att golvet är lagt. Vi får se hur det går.
onsdag 25 november 2009
Övervåningen
I slutet av förra veckan hade vi ett möte med Hubba, och gemensamt bestämde vi konkreta mål för veckans arbete. Tanken är att vi skall driva projektet tillräckligt hårt för att bli helt klara med övervåningen före jul.
Hittills ligger vi någorlunda i fas denna vecka. Allt hänger på att Darek kommer hit på fredag och bygger upp minst en av våra innerväggar, helst två.
Medan byggarna bygger tak och väggar drar jag el överallt där det finns utrymme och/eller reglar. Vårt gamla säkringsskåp används nu också som transformatorskåp för all vår 12-voltsbelysning, vilket i praktiken innebär all belysning på övervåningen.
Alla lampströmbrytare kommer att vara dimmers, alltså steglösa strömställare. Varför tvinga fram en viss ljusnivå om man inte måste?
Cecilia och jag letade ljusskenor för några dagar sedan. Cecilia hade en favorit sedan ett tag tillbaka, och det blev till slut den vi valde. Leverantören heter Spotlight.
Säkrings- och transformatorskåpet.
Ser riktigt städat ut, eller hur?
Målet är att börja med plywood- och gipsmontering under nästa vecka. När gipset är på plats skall det spacklas och slipas, och sedan målas. Det sista steget blir att lägga golvet. Vi hoppas innerligt att Rolf skall bli frisk så att han hinner hyvla vårt silvergransgolv i god tid före jul.
Hittills ligger vi någorlunda i fas denna vecka. Allt hänger på att Darek kommer hit på fredag och bygger upp minst en av våra innerväggar, helst två.
Medan byggarna bygger tak och väggar drar jag el överallt där det finns utrymme och/eller reglar. Vårt gamla säkringsskåp används nu också som transformatorskåp för all vår 12-voltsbelysning, vilket i praktiken innebär all belysning på övervåningen.
Alla lampströmbrytare kommer att vara dimmers, alltså steglösa strömställare. Varför tvinga fram en viss ljusnivå om man inte måste?
Cecilia och jag letade ljusskenor för några dagar sedan. Cecilia hade en favorit sedan ett tag tillbaka, och det blev till slut den vi valde. Leverantören heter Spotlight.
Säkrings- och transformatorskåpet.
Ser riktigt städat ut, eller hur?
Målet är att börja med plywood- och gipsmontering under nästa vecka. När gipset är på plats skall det spacklas och slipas, och sedan målas. Det sista steget blir att lägga golvet. Vi hoppas innerligt att Rolf skall bli frisk så att han hinner hyvla vårt silvergransgolv i god tid före jul.
fredag 20 november 2009
Inte före jul
Sedan en tid tillbaka har vi förstått att vårt första mål, "Huset helt klart före jul", inte är möjligt att uppnå. Arbetet går inte lika fort framåt som vi blir lovade, och vi inser själva att det inte är rimligt att allt skulle hinna bli klart före jul.
Dock har vi ett mycket starkt önskemål, nämligen att vår övervåning är helt klar före jul. Vi måste kunna flytta in i våra sovrum snart eftersom det inte går att leva i ett rum och kök särskilt länge till. Hubba vet vad vi vill, men vi skall ändå ta ett möte med honom så snart som möjligt för att planera de återstående veckornas arbete i detalj.
Den stora altandörren är på plats.
Det mesta är nu klart på utsidan av huset. Lite läkt återstår, några ytterligare kvadratmeter tegelpannor måste läggas, stuprör skall monteras, och ett antal fönster skall sättas in. Men i övrigt ser det ganska bra ut. Nästa vår har vi ett stort målningsprojekt framför oss eftersom alla ytor på hela huset måste målas minst en gång till.
Så vad händer på insidan då? Jo, på ovanvåningen har allting redan täckts i plast. Vi gillar egentligen inte plast alls, men vi har ändå fått acceptera att hela tillbyggnaden utförs med "modern" byggteknik, och då ingår plast som en viktig del.
Leos rum, inplastat och delvis reglat.
Medan byggarna jobbar med ovanvåningen tar jag hand om entréplanet. Jag har plastat in en del av väggen, nämligen den del som skall bli vår TV-vägg. Efter diskussioner med Darek om hur mycket av en bärande regel man vågar ta bort, har jag börjat förbereda väggen för alla installationer.
Ett viktigt mål med TV-miljön i vårt nya vardagsrum är att tekniken skall märkas så lite som möjligt. Ny teknik gör det till och med möjligt att gömma i princip alla tekniska apparater bakom dörrar, eftersom moderna fjärrkontroller kan använda radiosignaler istället för infraröda signaler.
Reglarna får ge vika för viktigare saker, i det
här fallet inbyggnadshögtalare.
Min vision av TV-lösningen består av en bra plasma-TV, inbyggda högtalare som döljs så mycket som möjligt, en mediamöbel där all utrustning göms bakom stängda dörrar, och en enda fjärrkontroll som sköter allting på enklast möjliga sätt.
Nyss ringde jag till Rolf, vår silvergransgolvleverantör, för att kolla läget. Tyvärr var han akut inlagd på sjukhus på grund av njurstensproblem. Hoppas han hinner krya på sig ordentligt före jul, både för hans skull och vår.
Dock har vi ett mycket starkt önskemål, nämligen att vår övervåning är helt klar före jul. Vi måste kunna flytta in i våra sovrum snart eftersom det inte går att leva i ett rum och kök särskilt länge till. Hubba vet vad vi vill, men vi skall ändå ta ett möte med honom så snart som möjligt för att planera de återstående veckornas arbete i detalj.
Den stora altandörren är på plats.
Det mesta är nu klart på utsidan av huset. Lite läkt återstår, några ytterligare kvadratmeter tegelpannor måste läggas, stuprör skall monteras, och ett antal fönster skall sättas in. Men i övrigt ser det ganska bra ut. Nästa vår har vi ett stort målningsprojekt framför oss eftersom alla ytor på hela huset måste målas minst en gång till.
Så vad händer på insidan då? Jo, på ovanvåningen har allting redan täckts i plast. Vi gillar egentligen inte plast alls, men vi har ändå fått acceptera att hela tillbyggnaden utförs med "modern" byggteknik, och då ingår plast som en viktig del.
Leos rum, inplastat och delvis reglat.
Medan byggarna jobbar med ovanvåningen tar jag hand om entréplanet. Jag har plastat in en del av väggen, nämligen den del som skall bli vår TV-vägg. Efter diskussioner med Darek om hur mycket av en bärande regel man vågar ta bort, har jag börjat förbereda väggen för alla installationer.
Ett viktigt mål med TV-miljön i vårt nya vardagsrum är att tekniken skall märkas så lite som möjligt. Ny teknik gör det till och med möjligt att gömma i princip alla tekniska apparater bakom dörrar, eftersom moderna fjärrkontroller kan använda radiosignaler istället för infraröda signaler.
Reglarna får ge vika för viktigare saker, i det
här fallet inbyggnadshögtalare.
Min vision av TV-lösningen består av en bra plasma-TV, inbyggda högtalare som döljs så mycket som möjligt, en mediamöbel där all utrustning göms bakom stängda dörrar, och en enda fjärrkontroll som sköter allting på enklast möjliga sätt.
Nyss ringde jag till Rolf, vår silvergransgolvleverantör, för att kolla läget. Tyvärr var han akut inlagd på sjukhus på grund av njurstensproblem. Hoppas han hinner krya på sig ordentligt före jul, både för hans skull och vår.
söndag 15 november 2009
Feber och fastpris
Båda barnen har nu haft vad som med all sannolikhet är svininfluensan. Vår variant av den verkar gå över på mellan fem och tio dagar, och nu är det tydligen min tur att drabbas.
Det är jobbigt att bara ligga och känna sig risig. Hela kroppen säger åt mig att jag borde stanna i sängen, men både Cecilia och min egen tillbyggnadsdjävul tycker att det bara är tjafs att bry sig om mesiga 39.2 i feber. Alltså bar jag in 16 läkt för torkning/målning och monterade hallfönstret med karmskruv.
Resultatet? Inburen läkt, ett monterat fönster och 40.2 i feber. Dags för lite Alvedon och sängläge kanske. När temperaturen kröp över 40 grader tyckte faktiskt även Cecilia att det var ok om jag pausade lite. (Ok Cecilia, jag erkänner att du inte är *fullt* så hård. Bara nästan... ;)
Äsch. Och jag som bara vill bygga.
Hubba har varit i Polen i en vecka, och under denna vecka har jag själv stått för det mesta byggandet här hemma.
Idag kom Hubba och Rafał förbi och vi pratade lite kring bygget. Vi har gjort en lista över saker vi vill prioritera, men Hubba hade inte hunnit läsa mailet än.
Han berättade att fastpriset för plåtslagarnas arbete var 6 000 kronor. Tre man jobbade cirka tio timmar var, vilket alltså ger ett timpris på 200 kronor för allt plåtarbete på taket. Materialet kommer att kosta en hel del också, men det låter som ett ganska ok fastpris tycker jag.
Ju mer tiden går, desto mer börjar jag undra om fast eller rörligt pris egentligen är bäst. Dock vet vi ju att ett antal åtgärder skulle ha hamnat utanför fastpriset ändå, så det kanske skulle gått jämnt ut till slut.
Alldeles nyss blev vi tipsade av våra vänner Pia och Thomas om en bra webbsite om man är på jakt efter gammalt tegel. Efter en snabb kontroll verkar det vara fullt möjligt att hitta precis vad vi söker där. Frågan är dock hur prislappen ser ut. Vi får ringa och höra med dem i morgon.
Det är jobbigt att bara ligga och känna sig risig. Hela kroppen säger åt mig att jag borde stanna i sängen, men både Cecilia och min egen tillbyggnadsdjävul tycker att det bara är tjafs att bry sig om mesiga 39.2 i feber. Alltså bar jag in 16 läkt för torkning/målning och monterade hallfönstret med karmskruv.
Resultatet? Inburen läkt, ett monterat fönster och 40.2 i feber. Dags för lite Alvedon och sängläge kanske. När temperaturen kröp över 40 grader tyckte faktiskt även Cecilia att det var ok om jag pausade lite. (Ok Cecilia, jag erkänner att du inte är *fullt* så hård. Bara nästan... ;)
Äsch. Och jag som bara vill bygga.
Hubba har varit i Polen i en vecka, och under denna vecka har jag själv stått för det mesta byggandet här hemma.
Idag kom Hubba och Rafał förbi och vi pratade lite kring bygget. Vi har gjort en lista över saker vi vill prioritera, men Hubba hade inte hunnit läsa mailet än.
Han berättade att fastpriset för plåtslagarnas arbete var 6 000 kronor. Tre man jobbade cirka tio timmar var, vilket alltså ger ett timpris på 200 kronor för allt plåtarbete på taket. Materialet kommer att kosta en hel del också, men det låter som ett ganska ok fastpris tycker jag.
Ju mer tiden går, desto mer börjar jag undra om fast eller rörligt pris egentligen är bäst. Dock vet vi ju att ett antal åtgärder skulle ha hamnat utanför fastpriset ändå, så det kanske skulle gått jämnt ut till slut.
Alldeles nyss blev vi tipsade av våra vänner Pia och Thomas om en bra webbsite om man är på jakt efter gammalt tegel. Efter en snabb kontroll verkar det vara fullt möjligt att hitta precis vad vi söker där. Frågan är dock hur prislappen ser ut. Vi får ringa och höra med dem i morgon.
lördag 14 november 2009
Nockpannor
Taket blev *nästan* klart den här veckan. Idag var det ganska dåligt väder, så byggarna avbröt lite i förtid.
Framsidan är klar, med nockpannor och allt.
Vår fina nya röda takstege är mer diskret än
den gamla svarta.
Det har varit ett ordentligt pusslande för att få ihop taket på ett bra sätt. Vi fick mer än tio olika sorters tegelpannor, varav tre sorter stod för 90 % av antalet. Den bästa sorten hade beteckningen "LH" inpräntad på baksidan, och när vi är klara kommer vi att ha använt i princip alla sådana pannor.
De andra sorterna var mer ojämna i kvalitet och storlek, och därför helt enkelt svårare att lägga på plats på ett snyggt sätt.
Men oj, vad snyggt det blir. Vi tycker själva att vårt tak har en lyster som inte går att få med betongpannor, och knappast med helt nya tegelpannor heller. Det är precis lagom med patina på våra tvättade pannor, och vi är jättenöjda. Men så har vi slitit hårt också.
Så här ser det ut om man går Finska Gatan fram.
Vi tycker att vi håller byggstilen ganska bra.
Idag sade Darek att det behövdes ytterligare 17 så kallade nockpannor, alltså en sorts kupad tegelpanna som ligger på taknocken, för att täcka tillbyggnaden i hela sin längd. När jag räknade de pannor vi har kvar fick jag det till 16 stycken, som dessutom är av olika sorter.
Alltså håller jag på att dammsuga Blocket och andra annonsmarknader efter nockpannor i Stockholmsområdet. Det är inte så lätt eftersom gamla nockpannor uppenbarligen är en populär artikel.
Här märks det verkligen att vi bygger. När jag såg
den här vyn igår insåg jag att vi faktiskt håller på att
få en tillbyggnad. På riktigt.
Igår gjorde vår kvalitetsansvarige, Lukasz, sin sista inspektion före slutinspektionen. Han tyckte att allting såg bra ut, men ansåg att stommen behövde förstärkas på ett par ställen. Det innebär i praktiken bara att två ytterligare träreglar måste monteras för att avlasta takstolarnas tryck nedåt i huset. När han sade det lät det ganska självklart, och jag höll med om hans synpunkter. Hoppas att Hubba också gör det.
Framsidan är klar, med nockpannor och allt.
Vår fina nya röda takstege är mer diskret än
den gamla svarta.
Det har varit ett ordentligt pusslande för att få ihop taket på ett bra sätt. Vi fick mer än tio olika sorters tegelpannor, varav tre sorter stod för 90 % av antalet. Den bästa sorten hade beteckningen "LH" inpräntad på baksidan, och när vi är klara kommer vi att ha använt i princip alla sådana pannor.
De andra sorterna var mer ojämna i kvalitet och storlek, och därför helt enkelt svårare att lägga på plats på ett snyggt sätt.
Men oj, vad snyggt det blir. Vi tycker själva att vårt tak har en lyster som inte går att få med betongpannor, och knappast med helt nya tegelpannor heller. Det är precis lagom med patina på våra tvättade pannor, och vi är jättenöjda. Men så har vi slitit hårt också.
Så här ser det ut om man går Finska Gatan fram.
Vi tycker att vi håller byggstilen ganska bra.
Idag sade Darek att det behövdes ytterligare 17 så kallade nockpannor, alltså en sorts kupad tegelpanna som ligger på taknocken, för att täcka tillbyggnaden i hela sin längd. När jag räknade de pannor vi har kvar fick jag det till 16 stycken, som dessutom är av olika sorter.
Alltså håller jag på att dammsuga Blocket och andra annonsmarknader efter nockpannor i Stockholmsområdet. Det är inte så lätt eftersom gamla nockpannor uppenbarligen är en populär artikel.
Här märks det verkligen att vi bygger. När jag såg
den här vyn igår insåg jag att vi faktiskt håller på att
få en tillbyggnad. På riktigt.
Igår gjorde vår kvalitetsansvarige, Lukasz, sin sista inspektion före slutinspektionen. Han tyckte att allting såg bra ut, men ansåg att stommen behövde förstärkas på ett par ställen. Det innebär i praktiken bara att två ytterligare träreglar måste monteras för att avlasta takstolarnas tryck nedåt i huset. När han sade det lät det ganska självklart, och jag höll med om hans synpunkter. Hoppas att Hubba också gör det.
onsdag 11 november 2009
Tegelpannor
Igår och idag jobbade jag med plattläggning på taket. Jag gjorde klart nästan hela framsidan mot gatan igår, och idag blev en del av andra sidan gjord. Det tog ganska lång tid eftersom minst en platta per rad måste kapas. Men snyggt blir det. Synd att det bara är grannarna som kommer att se taket från det hållet.
Varje tegelpanna i raden längst ner är kapad med
diamantklinga.
Några plattbitar blir oundvikligen för små för att kunna sitta fast av sig själva. Då får man använda hjälpmedel som till exempel limmet PL400. Allt som inte kan sättas fast på annat sätt kan alltid fästas med PL400. Jag har en teori om att man förmodligen kan bygga ett helt hus utan annat fastsättningsmaterial än PL400, men jag tänker inte försöka bevisa det.
PL400 - byggarens bästa vän?
Igår jobbade jag ungefär halva dagen med Rafał. Idag jobbade jag halva dagen med Darek. Av olika skäl har det bara varit en byggare på plats per dag, men jag tycker att det har fungerat ganska bra.
Det är två arbetsdagar kvar denna vecka, och jag hoppas att det mesta av taket kommer att vara på plats på lördag.
Varje tegelpanna i raden längst ner är kapad med
diamantklinga.
Några plattbitar blir oundvikligen för små för att kunna sitta fast av sig själva. Då får man använda hjälpmedel som till exempel limmet PL400. Allt som inte kan sättas fast på annat sätt kan alltid fästas med PL400. Jag har en teori om att man förmodligen kan bygga ett helt hus utan annat fastsättningsmaterial än PL400, men jag tänker inte försöka bevisa det.
PL400 - byggarens bästa vän?
Igår jobbade jag ungefär halva dagen med Rafał. Idag jobbade jag halva dagen med Darek. Av olika skäl har det bara varit en byggare på plats per dag, men jag tycker att det har fungerat ganska bra.
Det är två arbetsdagar kvar denna vecka, och jag hoppas att det mesta av taket kommer att vara på plats på lördag.
måndag 9 november 2009
Taket blir rödare
Vi har inte många tegelpannor kvar att tvätta nu. Många pannor är uppburna på taket av byggarna, och några rader har redan hunnit läggas. Idag åtgärdade Rafał problemet jag berättade om igår, så nu är det klart att fortsätta lägga.
Snart ser det ut som förut igen, fast snyggare.
Ett irritationsmoment under byggprocessen har varit känslan av att många saker påbörjas men aldrig riktigt avslutas. Väggisoleringen är halvfärdig, taket är klart att isoleras inifrån men det har inte riktigt kommit igång, källartrappan har varit klar för start i ett antal veckor nu, men inget har egentligen hänt.
Därför var det en välkommen känsla idag, när tre polska plåtslagare kom hit tidigt på morgonen, jobbade hårt hela dagen, och åkte härifrån vid 17-tiden efter att ha gjort klart precis alla plåtarbeten som fanns att göra på taket. De skar till lämpliga delar, bockade plåtarna i en jätteplåtbockningsmaskin, passade in bitarna på takkuporna och bankade dem snyggt på plats.
Eftersom jag är så pass nöjd med själva arbetet så blir väl förmodligen priset mindre angenämt. Men vi får se. Jag är åtminstone inte oroad över att arbetet är slarvigt utfört.
Takkupeplåtjobbet är klart, snabbt och effektivt jobbat.
Jag har fortsatt en del med läktningen idag, det viktigaste är att få de kritiska delarna på plats, alltså den läkt jag oroar mig för att byggarna skall sätta på ett annat sätt än jag vill. Hittills är det bara jag som har jobbat med läkten, och det är helt ok för min del. Snart är hälften av all läkt på plats, och fasaden blir allt snyggare.
Vi jobbar parallellt med fönstermålning eftersom fönsterbågarna måste upp för att fönsterfodren skall kunna sättas på plats så att den sista läkten kan sättas upp.
Snart ser det ut som förut igen, fast snyggare.
Ett irritationsmoment under byggprocessen har varit känslan av att många saker påbörjas men aldrig riktigt avslutas. Väggisoleringen är halvfärdig, taket är klart att isoleras inifrån men det har inte riktigt kommit igång, källartrappan har varit klar för start i ett antal veckor nu, men inget har egentligen hänt.
Därför var det en välkommen känsla idag, när tre polska plåtslagare kom hit tidigt på morgonen, jobbade hårt hela dagen, och åkte härifrån vid 17-tiden efter att ha gjort klart precis alla plåtarbeten som fanns att göra på taket. De skar till lämpliga delar, bockade plåtarna i en jätteplåtbockningsmaskin, passade in bitarna på takkuporna och bankade dem snyggt på plats.
Eftersom jag är så pass nöjd med själva arbetet så blir väl förmodligen priset mindre angenämt. Men vi får se. Jag är åtminstone inte oroad över att arbetet är slarvigt utfört.
Takkupeplåtjobbet är klart, snabbt och effektivt jobbat.
Jag har fortsatt en del med läktningen idag, det viktigaste är att få de kritiska delarna på plats, alltså den läkt jag oroar mig för att byggarna skall sätta på ett annat sätt än jag vill. Hittills är det bara jag som har jobbat med läkten, och det är helt ok för min del. Snart är hälften av all läkt på plats, och fasaden blir allt snyggare.
Vi jobbar parallellt med fönstermålning eftersom fönsterbågarna måste upp för att fönsterfodren skall kunna sättas på plats så att den sista läkten kan sättas upp.
söndag 8 november 2009
Men varför?
Idag var det söndag, och jag hade tänkt fortsätta lägga några rader taktegel. Darek började lägga teglet i förrgår, och allt såg bra ut. Tills jag gick upp och tittade idag.
Då visade det sig att Darek inte alls hade tagit bort den nedersta raden med horisontell läkt, som han hade lovat. Tvärtom hade han först spikat dit den horisontella läkt jag själv börjat ta bort i förra veckan, satt dit fotplåtar, och sedan börjat lägga tegel.
Jag ringde Hubba direkt och talade in ett irriterat meddelande på hans telefonsvarare. Han återkom inom några minuter och lovade att komma hit direkt i morgon bitti och rätta till allting.
Det här var andra gången som det förmodligen blev fel på grund av språksvårigheter. Darek talar nämligen ganska bra svenska, men inte perfekt.
Dessutom har jag två ytterligare funderingar kring taket som jag har mailat Hubba om. Förmodligen går det lätt att åtgärda bägge, men känslan av att jag bara litar på mig själv nu är extremt stark. Ganska jobbigt, eftersom mitt ordinarie arbete snart kommer att gå in i en intensiv fas.
Då visade det sig att Darek inte alls hade tagit bort den nedersta raden med horisontell läkt, som han hade lovat. Tvärtom hade han först spikat dit den horisontella läkt jag själv börjat ta bort i förra veckan, satt dit fotplåtar, och sedan börjat lägga tegel.
Jag ringde Hubba direkt och talade in ett irriterat meddelande på hans telefonsvarare. Han återkom inom några minuter och lovade att komma hit direkt i morgon bitti och rätta till allting.
Det här var andra gången som det förmodligen blev fel på grund av språksvårigheter. Darek talar nämligen ganska bra svenska, men inte perfekt.
Dessutom har jag två ytterligare funderingar kring taket som jag har mailat Hubba om. Förmodligen går det lätt att åtgärda bägge, men känslan av att jag bara litar på mig själv nu är extremt stark. Ganska jobbigt, eftersom mitt ordinarie arbete snart kommer att gå in i en intensiv fas.
torsdag 5 november 2009
Oväder
Igår haglade det. Idag snöade det. Och regnade.
Men vi trotsar vädret. Högtryckstvätten Kärcher 5.85 sliter på i ur och skur, och klagar aldrig. Den går som en klocka, och utför tålmodigt sitt arbete.
Nu har jag sorterat de sista tegelpannorna, och det återstår bara drygt hundra plattor att tvätta. Nästa vecka skall taket på plats.
Vår högtryckstvätt har nu rengjort mer än
tusen takpannor.
Norbert åkte härifrån i förrgår vid lunch, och har inte synts till sedan dess. Istället är det Darek och Rafał som jobbar vidare. Just nu handlar det mest om fastsättning av takrännor och de sista förberedelserna inför takläggningen.
Vår stackars altandörr. Men snyggt blir det.
För några dagar sedan kom Janne med vårt vardagsrumsfönster. Han har restaurerat och målat båda fönsterbågarna och snickrat en helt ny karm. När han ändå var här passade han på att montera fönstret också. Rumskänslan blev helt annorlunda när fönstret väl var på plats, även om resten av rummet känns ganska ofärdigt än så länge.
Det första fönstret sitter nu där det skall.
Ytterdörren monterad och klar. Allting hamnade rätt!
Vi har målat fönsterkarmarna till barnens rum, och i förrgår satte jag upp dem. Byggnadsställningen står ivägen, så det går inte att pröva hur alla fönsterbågar passar, men de vi har prövat hittills passar bra.
Den enda belysningen i vardagsrummet.
Men vi trotsar vädret. Högtryckstvätten Kärcher 5.85 sliter på i ur och skur, och klagar aldrig. Den går som en klocka, och utför tålmodigt sitt arbete.
Nu har jag sorterat de sista tegelpannorna, och det återstår bara drygt hundra plattor att tvätta. Nästa vecka skall taket på plats.
Vår högtryckstvätt har nu rengjort mer än
tusen takpannor.
Norbert åkte härifrån i förrgår vid lunch, och har inte synts till sedan dess. Istället är det Darek och Rafał som jobbar vidare. Just nu handlar det mest om fastsättning av takrännor och de sista förberedelserna inför takläggningen.
Vår stackars altandörr. Men snyggt blir det.
För några dagar sedan kom Janne med vårt vardagsrumsfönster. Han har restaurerat och målat båda fönsterbågarna och snickrat en helt ny karm. När han ändå var här passade han på att montera fönstret också. Rumskänslan blev helt annorlunda när fönstret väl var på plats, även om resten av rummet känns ganska ofärdigt än så länge.
Det första fönstret sitter nu där det skall.
Ytterdörren monterad och klar. Allting hamnade rätt!
Vi har målat fönsterkarmarna till barnens rum, och i förrgår satte jag upp dem. Byggnadsställningen står ivägen, så det går inte att pröva hur alla fönsterbågar passar, men de vi har prövat hittills passar bra.
Den enda belysningen i vardagsrummet.
måndag 2 november 2009
Felandets konst
I början av projektet skrattade vi lite åt alla små misstag som gjordes av människor hit och dit. Det blev fel i beställningar och byggdetaljer, men allting redde ut sig.
Men nu börjar vi snarare förundras.
För ett par dagar sedan beställde vi ett tvättställ till vår gästtoalett. Finska Temal tillverkar tvättställ som kan beställas i fem centimeters breddintervall. Till slut bestämde vi oss för en variant med ekframsida, och åkte till Höganäshuset i Högdalen för att beställa den.
Tänk er denna med eklådor så vet ni
hur tvättstället kommer att se ut.
Tidigare har vi fått mycket professionell hjälp på Höganäshuset, men den här dagen blev vi lite mer tafatt bemötta. Damen bakom disken visade oss vilka alternativ som fanns, och vi konstaterade att det inte riktigt verkade stämma. Den information vi fick senast var nämligen att även djupmåttet gick att välja i intervall om fem centimeter. Damen log då vänligt mot oss och sade att, nej, så var det faktiskt inte, utan det var katalogen som gällde.
Alltså beställde vi enligt hennes katalog, fick vår rabatt, och åkte hem. Väl hemma gick vi in på Temals webbplats, och mycket riktigt, där stod det ju något helt annat än det hon hade sagt, nämligen just det som vi själva hade trott.
Dagen efter försökte jag kontakta Höganäshuset via telefon vid ett flertal tillfällen, men fick aldrig något svar. Idag ringde de upp mig för att berätta att vi hade gjort en beställning från en gammal katalog, och att vi måste beställa exakt samma möbel (fast två centimeter djupare enligt den nya måttstandarden) från den nyare katalogen istället, och att priset då skulle bli ungefär 1500 kronor högre, trots avdragen rabatt.
Så långt våra perifera leverantörer. Vi har ju också leverantörer närmare än så, nämligen Hubba Bygg. Och idag nådde de tyvärr ett lågvattenmärke.
Vi har en duo som är ansvarig för de flesta byggtimmarna på vårt hus så här långt. De heter Norbert och Rafał, och är ganska snälla och trevliga.
Trogna läsare av denna blogg vet dock att jag inte har fullt förtroende för dem i alla lägen. Idag skulle de sätta upp vår ena altandörr, och det gick inte så bra.
Jag var orolig redan innan de började jobba. Orolig för att dörren skulle få märken, orolig för att allt skulle ta alldeles för lång tid, orolig i största allmänhet. Egentligen ville jag bara lägga ner allting annat och sätta upp dörren själv, men jag försökte vifta bort mitt kontrollbehov och lät dem jobba på i fred.
Så vad hände till slut? Jo, avsågning av två reglar samt montering av dörren tog allt som allt 15 timmar. Då var dörren inte injusterad. Och den hade fått minst sex fula märken från en skruvdragare. Märken som inte går att få bort.
Till höger om hålet sitter ett av de märken vi inte har
bett om, på vår fina dörr.
När Hubba besökte oss idag frågade jag vad de två byggarna hade hunnit med idag, förutom att sätta upp dörren. Han gick då ut för att fråga dem, och kom in igen efter ett tag. Han förklarade att de hade kapat ett par reglar och satt upp dörren. Jag tittade lite frågande på honom och sade "På 15 timmar?". Han försökte försvara dem ett tag, men höll snart med om att det inte var rimligt.
Sedan gick han ut igen, och ordväxlingen som började var till och med mer högljudd än mitt vrål när jag konstaterade att 17 säckar kutterspån hade körts till tippen för ett tag sedan.
När striden hade lagt sig gick jag ut för att titta på dörren, och såg då märkena. Norbert gick direkt fram till mig och sade att det faktiskt var Hubba som hade gjort märkena. Och jag är rädd att det faktiskt var så, för jag hade själv sett honom vid dörren med en skruvdragare i högsta hugg.
Jahapp.
Jag och Cecilia har haft krismöte idag, och pratat om vad vi skall göra. Vi återkommer när det hela börjar reda ut sig.
Men nu börjar vi snarare förundras.
För ett par dagar sedan beställde vi ett tvättställ till vår gästtoalett. Finska Temal tillverkar tvättställ som kan beställas i fem centimeters breddintervall. Till slut bestämde vi oss för en variant med ekframsida, och åkte till Höganäshuset i Högdalen för att beställa den.
Tänk er denna med eklådor så vet ni
hur tvättstället kommer att se ut.
Tidigare har vi fått mycket professionell hjälp på Höganäshuset, men den här dagen blev vi lite mer tafatt bemötta. Damen bakom disken visade oss vilka alternativ som fanns, och vi konstaterade att det inte riktigt verkade stämma. Den information vi fick senast var nämligen att även djupmåttet gick att välja i intervall om fem centimeter. Damen log då vänligt mot oss och sade att, nej, så var det faktiskt inte, utan det var katalogen som gällde.
Alltså beställde vi enligt hennes katalog, fick vår rabatt, och åkte hem. Väl hemma gick vi in på Temals webbplats, och mycket riktigt, där stod det ju något helt annat än det hon hade sagt, nämligen just det som vi själva hade trott.
Dagen efter försökte jag kontakta Höganäshuset via telefon vid ett flertal tillfällen, men fick aldrig något svar. Idag ringde de upp mig för att berätta att vi hade gjort en beställning från en gammal katalog, och att vi måste beställa exakt samma möbel (fast två centimeter djupare enligt den nya måttstandarden) från den nyare katalogen istället, och att priset då skulle bli ungefär 1500 kronor högre, trots avdragen rabatt.
Så långt våra perifera leverantörer. Vi har ju också leverantörer närmare än så, nämligen Hubba Bygg. Och idag nådde de tyvärr ett lågvattenmärke.
Vi har en duo som är ansvarig för de flesta byggtimmarna på vårt hus så här långt. De heter Norbert och Rafał, och är ganska snälla och trevliga.
Trogna läsare av denna blogg vet dock att jag inte har fullt förtroende för dem i alla lägen. Idag skulle de sätta upp vår ena altandörr, och det gick inte så bra.
Jag var orolig redan innan de började jobba. Orolig för att dörren skulle få märken, orolig för att allt skulle ta alldeles för lång tid, orolig i största allmänhet. Egentligen ville jag bara lägga ner allting annat och sätta upp dörren själv, men jag försökte vifta bort mitt kontrollbehov och lät dem jobba på i fred.
Så vad hände till slut? Jo, avsågning av två reglar samt montering av dörren tog allt som allt 15 timmar. Då var dörren inte injusterad. Och den hade fått minst sex fula märken från en skruvdragare. Märken som inte går att få bort.
Till höger om hålet sitter ett av de märken vi inte har
bett om, på vår fina dörr.
När Hubba besökte oss idag frågade jag vad de två byggarna hade hunnit med idag, förutom att sätta upp dörren. Han gick då ut för att fråga dem, och kom in igen efter ett tag. Han förklarade att de hade kapat ett par reglar och satt upp dörren. Jag tittade lite frågande på honom och sade "På 15 timmar?". Han försökte försvara dem ett tag, men höll snart med om att det inte var rimligt.
Sedan gick han ut igen, och ordväxlingen som började var till och med mer högljudd än mitt vrål när jag konstaterade att 17 säckar kutterspån hade körts till tippen för ett tag sedan.
När striden hade lagt sig gick jag ut för att titta på dörren, och såg då märkena. Norbert gick direkt fram till mig och sade att det faktiskt var Hubba som hade gjort märkena. Och jag är rädd att det faktiskt var så, för jag hade själv sett honom vid dörren med en skruvdragare i högsta hugg.
Jahapp.
Jag och Cecilia har haft krismöte idag, och pratat om vad vi skall göra. Vi återkommer när det hela börjar reda ut sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
