Nu har vi pratat med geoteknikern Jan, och känner oss betydligt mer upplysta än vi var innan. Priset för hans tjänster känns plötsligt inte lika högt längre. Vi har fått veta mer om de problem som drabbat Enskedefältet genom åren, och att allting egentligen är relaterat till grundvattennivån. Så länge nivån är någorlunda konstant är det inga problem, men höjningar och sänkningar kan vara problematiska, fast på olika sätt. Höjd grundvattennivå ger källaröversvämningar medan sänkt grundvattennivå gör att leran torkar ut, vilket minskar lerans volym. När volymen minskar följer huset efter, och sättningar uppstår med sprickbildning som följd, företeelser som var vanliga på fältet för femton år sedan eller mer.
Tjockleken på vårt lerlager är elva meter, det är nu geotekniskt fastställt. Därunder finns morän. Den tillbyggnad vi gör kommer att vara viktmässigt lägre än de jord- och lermassor vi har vräkt undan, och därför finns inga direkta skäl att tro att vi får problem. Dock måste vi vara försiktiga och noggranna med förberedelserna inför grundläggningen. Meningen var att byggarna skulle använda en "padda" eller "vibbra" (markvibrator) för att packa krossmaterialet som skall ligga på en så kallad geoduk underst i schaktgropen. Nu har vi fått veta att det inte är bra att vibrera för hårt på vårt lerlager, utan att det räcker med att trycka eller rulla ner krosset. Det blir spännande att höra vad vår kvalitetsansvarige säger om detta. Skälet till att vibrationer inte är bra är att leran hastigt och olustigt kan förvandlas (kvicklera), vilket innebär att leran blir mer eller mindre flytande. Detta fenomen ligger bakom många ras och skred, något vi gärna slipper här hemma.
Geotekniker i arbete
Ända sedan vi flyttade hit har vi fått höra att Enskedefältet är byggt på gammal havsbotten. Vår geotekniker nyanserade detta en aning genom att säga att detta egentligen är sant för hela Stockholm. Fältet var ett av de områden som kanske var vattentäckt något längre än övriga delar, men det handlar om tusentals år tillbaka i tiden.
En annan sak vi fick veta var det egentliga skälet till varför man inte bör ansluta sitt regnvattenavlopp till det kommunala systemet i gatan. Vi har alltid trott att det var för risken att systemet blev överbelastat, men skälet är att det naturliga kretsloppet skall hållas så ostört som möjligt. Om för mycket vatten leds bort från området kan grundvattennivån påverkas, och leran torkar ut (enligt resonemanget ovan), så det är bättre att låta naturen ta hand om vattnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar